Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN 16 AUGUSTI.
233
Matt. 18: 15. Om din broder syndar emot dig, så gå
och tillrättavisa honom mellan dig och honom allena.
Det är nu det första Herren vill, att vi skola göra mot
en syndande broder. Han vill icke, att man skall låta
synden vara ostraffadt Ty det är icke den rätta kristliga
kärleken, som icke bryr sig om eller aktar broderns synd. Det
låter väl gott och så, som vore det idel kärlek, att man kan
säga: Nuväl, min broder bar syndat mig emot, det vill jag
icke fästa mig vid utan låta det vara samt förlåta bonom.
Men sådant är dock kött ocb brist på den rätta kärleken.
Ty först ocb främst gör jag min broder skada därmed, att
jag icke straffar bonom, på det ban må föra sig till sinnes
sin synd, bekänna benne ocb bedja om förlåtelse. För det
andra kan på detta sätt icke annat ske, än att dock i mitt
hjärta kvarstannar någon tagg, som, om den än icke
egentligen gör mig bitter emot min broder, dock gör mig mot
bonom likgiltig ocb olustig, så att jag icke kan med samma
innerlighet som förr älska ocb se på bonom. För det tredje
kommer ett sådant förlåtande icke så mycket därav, att man
älskar sin broder, som fastmer därav, att det är för den’
gamla naturen motbjudande att sålunda sänka sig ned till
sin syndande broder, för att uporätta ocb hjälpa honom,
varemot det går mycket lätt för den gamle Adam att vända
honom ryggen och icke bry sig om, vad ban har syndat. För
det fjärde skall jag ock därmed såtillvida ofta göra min
broder orätt, att jag bär falska misstankar emot honom. Ty
många gånger skall det hända, att när jag tycker, att min
broder syndat mig emot, jag fullkomligt tager miste. Går
jag då till honom och straffar honom och hör hans
förklaring, blir sådant upplyst, så att i stället jag själv blir
straffad och förödmjukad, samt får blygas. Går jag åter icke
till honom, så fortfor jag att mot honom hysa falska
misstankar, vilket icke överensstämmer med kärleken. Därför:
skall en riktig kärlek — en kärlek, som består icke däri,
att man är likgiltig för sin broder och önskar honom intet
ont, utan däri, att man verkligen av hjärtat älskar honom
— skall en sådan kärlek kunna äga bestånd mellan bröder,
av vilka den’ ene försyndat sig mot den andre, då måste
uppgörelse inför Herren emellan dem ske, så att den ene icke
får bliva ostörd i sin synd, den andre icke heller i sitt agg.
Ocfh detta vill Herren, att vi icke blott skola höra utan även
öva och efterkomma, om det än känne svårt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
