- Project Runeberg -  Stycken av Livets Ord /
242

(1930) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

242

DEN 25 AUGUSTI.

Joh. 20: 17. Jesus sade till Maria: Gå till mina
bröder och säg dem, att jag far upp till min fader och eder
fader, till min Gud och eder Gud.

När Maria hörde dessa ord, förstod bon alldeles rätt,
att Herren med sina bröder menade sina lärjungar.
Därför lopp hon strax till Petrus, den arme förnekaren, samt
de andra avfälliga lärjungarna med denna underrättelse,
vilken så alldeles överraskade dem, att de för sina stora
synders skull ingalunda kunde tro henne. Men på det att
ingen eländig själ må tänka, att Kristi ord gällde allenast
apostlarna, måste vi märka, att Herren icke för någon
deras förtjänsts eller fromhets skull kallade dem för
»bröder». Ty hade de förut någon gång varit fromma, så var
det åtminstone nu slut med all sådan berömmelse; ty nu
hade de syndat såsom aldrig tillförene. Alla hade de den
aftonen, då Herren skildes ifrån dem, disputerat om, vem
som var ypperst, och det så, att det blev ordentlig träta
utav, lovat att till och med gå i döden för honom men
sedan strax därpå somnat, flytt, förnekat och innestängt sig
inom lyckta dörrar. Och efter allt detta hade de icke fått
träffa Herren, icke fått för honom bekänna sina synder
eller bedja honom om förlåtelse, förrän de från honom
fingo den hälsningen, att de nu skulle vara något mer än
både vänner och lärjungar, nämligen »bröder», och det så
alldeles bestämt, att de skulle få räkna hans fader för sin
fader och hans Gud för sin Gud. — Detta går utöver allt,
vad vi kunna tänka, men vad gäller? När det dock är
Kristi egen tillsägelse, så är det bäst, att vi bliva därvid
och hålla honom för att förstå den saken bättre än vi. Det
har väl Paulus gjort, då han därav dragit den lärdomen,
att där synden överflödade, där överflödade nåden mycket
mer. Ty hade Herren någonsin haft skäl att stöta sina
lärjungar bort eller åtminstone att tala hårdeligen med dem,
så hade det varit nu. Men nu talar han i stället
vänligare än någonsin tillförene, tänker icke på och säger icke
ett ord om, vad de hava gjort, utan ser allenast på sin
gärning och betraktar sina lärjungar, såsom de där icke
mer äro uti sina synder, eftersom han är uppstånden ifrån
de döda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:43:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pwlivor/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free