Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
DEN 6 SEPTEMBER.
Joh. 11: 35. Jesus grät.
Det var på vägen till Lazari grav, som Herren Jesus
grät. Deit berättar ock evangelisten alla sörjande och
be-drövade Guds barn till tröst, på det de måtte se, huru
innerligt Herren deltager i deras bedrövelse. Nog visste
Marta och Maria, att Lazarus var saligen död och skulle
saligt uppstå på den yttersta dagen, nog visste de ock, att
något mycket värre hade kunnat drabba dem, och nog gjorde
detta, att de icke sörjde såsom de andra, de där intet hopp
hava, mon ändå för den kärleks skull, varmed de voro
fästade vid sin broder, kunde de icke annat än vara
be-drövade och gråta. Herren lämnar ock denna deras
bedrövelse fritt lopp samt låter dem så gärna gråta ut, att han
även blandar sina tårar med deras. Härvid komma vi ihåg,
vad en gång en äldre kristen broder berättade om sina
erfarenheter vid sitt baras död: »Nog kändes det bittert,
elhuru jag visste, att det var gott; jag minnes väl, huru
det var, fastän det är längesedan; jag kunde efter anden
tacka Herren, att han hade förlossat mitt barn, men nog
måste jag bedja honom ändå, att jag skulle få gråta fritt,
så mycket jag ville.» Att därför vilja likasom med våld
påtruga sörjande kristna tröst samt förundra sig däröver,
att de icke snarare fröjdas än gråta vid de sinas vilorum,
när de veta, att de äro saligt avsomnade, det är helt
annat ¾n, vad Herren här gjorde, samt skall aldrig trösta.
Därför sade Paulus icke heller: Våren glada med dem, som
gråta! utan: Gråten med dem, som gr åtal Med sådan sorg
och hjärtepina förhåller det sig såsom med varje annan
plåga. Faller jag i en sjukdom, kan jag visst efter ordet
ooh tron veta, att denna sjukdom skall tjäna mig till det
bästa, kan ock vissa stunder efter anden tacka Gud för
denna vedermöda, men icke upphör värken för det, ooh icke
ligger det heller någon synd däri, att det ändå värker.
Därför skola visst i alla tider dessa ord: Jesus grät, vara
en stor källa till tröst för sörjande Guds barn. Du hustru,
som förlorat din majn, du moder, som förlorat ditt barn,
du får gärna gråta; vore Herren ännu lekamligen ibland
oss, skulle du få se tårar även i hans ögon. Så alldeles
vill han vara med dig, dela dina bekymmer och bära
din börda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
