Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
DEN" 6 OKTOBER
Es. 29: 15. Ve dem, som vilja vara fördolda för
Herren till att sJcyla sina uppsåt och hålla sina gärningar i
mörkret.
Att gömma sig nndan Herren, det är de ogudaktigas
sinne. De vilja icke bliva av med sin synd, utan de vilja
bliva kvar i sin synd, och det är en himmelsvid skillnad.
Därför hava de ock ro, endast så länge de slippa tänka,
att Herrens ögon akta på dem. I samma stund den
tanken tränger sig in på deras hjärtan, att Herren är
omkring dem och ser alla deras vägar, så bäva de. De hata
ljuset, emedan deras gärningar äro onda. Men ve dem.
De skola dock en gåns: fram i ljuset. Vilja de icke här
fram till nådastolen, där deras blodröda synder kunde
bliva snövita, så shola de en gång fram för domen, och då
skall det icke hjälpa dem, att de ropa till högarna: Fallen
över oss! eller till bergen: Skylen oss! Nej, så lyder
ordet: Vi måste alla uppenbaras för Kristi domstol. Alla,
heter det, trogna och otrogna; ingen skall kunna gömma
sig undan. O, att de ville besinna det! Tänk, att nu
kunna komma fram och få nåd men försumma det för att
sist dragas fram till dom! — Ja, säger du, Herren är
ju god, och vi skola väl hoppas på hans godhet. JsTuväl,
att hoppas på hans godhet och förakta hans utsträckta
armar, hoppas på hans godhet men förakta den frälsning,
som han givit — tänk, vilken grov djävulens förblindelse!
Medan Herren går efter dig i sin innerliga
barmhärtighet och nåd, så går du undan och litar ändå på den
godhet, som du föraktar, och vars hjälp du flyr. Du beter
dig alldeles så, som om en benådad dödsfånge i
förtröstan på konungens nåd ginge bort och hängde sig själv.
Behöver man säga dig, var den vägen slutar? Köttets
sinne är döden, säger Ghids ord. Gud låter icke gäcka sig.
Vad människan sår, det skall hon ock uppskära; den som
sår i köttet, han skall av köttet uppskära förgängelse. Det
bliver därvid: Den som lever efter köttet, han sJcall dö,
även om han ej vill dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
