- Project Runeberg -  Stycken av Livets Ord /
292

(1930) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

292

DEN 14 OKTOBER

Joh. 21: 17. Simon, Jona son, har du mig kär? —
Föd mina får.

Hava fåren mat, då låter väl ock det övriga hjälpa sig,
men få de icke föda, då är allt förlorat. När David prisar
Herren såsom sin herde, säger han först: Han föder mig
på en grön äng och förer mig till friskt vatten (Ps. 2»3).
Detta är viktigt för varje herde att alltid fasthålla. Ty det
dröjer icke länge, förrän han skall få se allehanda oarter
hos fåren. Där kommer då djävulen snart, därest han icke
är vaken, samt frestar honom till otålighet och olust, så
att han icke vet ordet av, förrän han är så upptagen med
att driva, tukta och slå fåren, att han rent av glömmer
att giva dem mat. Kommer man nu och säger honom det
och beder honom, att han måtte ock föda hjorden och föra
henne ut på evangelii gröna äng, då förekommer honom
detta, såsom tålde icke fåren hälsosam förmaning, vilket
gör, att han börjar driva och tukta desto värre. Mången,
som i begynnelsen var en ljuvlig och älskelig herde, har på
den vägen blivit en tuktomästare. Det synes dem själva,
att de hava så rätt, och de tycka, att det är bara ensidighet,
lösaktighet, klemighet, att man icke inser och gillar det.
Men de bete sig alldeles så, som gåve man sig till att slå
ett litet barn, vilket skriker därför, att det icke får mat,
eller såsom sände man på apoteket efter allehanda beska
och bittra läkemedel för att bota ett barn, vilket tynar av
för det, att det icke får mat tillfyllest. — Jag såg en gång
tre eller fyra män, vilka med långa piskor drevo framför
sig en hjord på vid pass trettio får. Oupphörligt smällde
piskorna. Ty medan de slogo ett får på ena sidan av vägen,
lupo tio över på den andra sidan. Ingen kunde tadla
männen för det, att de icke hade nit eller arbetade; nej de
lupo och arbetade så, att svetten rann från deras panna.
På ett annat ställe såg jag en gång en herde, en pilt, med
kanske två eller tre hundra får, han hade ett stycke bröd
i handen, och med det ledde han hela hjorden så, att fåren
hade så när trampat ned honom. Sådant kan tjäna till
förklaring av det som Herren säger om en god herde:
När han har utsläppt sina får, går han före dem, och fåren
följa honom, ty de Jeanna hans röst. Går man före fåren
med bröd, så uträttar man visserligen mer, än om man går
efter dem med piskan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:43:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pwlivor/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free