Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
DEN lé NOVEMBER
Job. 8: 31. Jesus sade till de judar, som trodde på
honom: Om I förbliven vid mitt ord, så ären I i sanning
mina lärjungar.
I dessa ord ligger först något prövande sedan ock
något övermåttan trösteligt. När Herren talar om
»lärjungar i sanning», så antyder ban därmed, att det ock gives
»lärjungar till skenet», d. ä. sådana som bäva namnet, att
de leva, men äro döda. De böra Guds ord, läsa ocb bedja,
bålla sig ibland de kristna, äro även ansedda för kristna,
men äro aldrig levande gjorda, eller ock igen avfallna. De
kunna bäva allt så rätt efter kunskapen, men äro bundna
i någon falskhet, någon skötesynd, som de icke vilja låta
Guds ord döma. Det är därför alltid någon del av Guds
ord, som de gå förbi, oob de äro skygga för den frågan.
Huru haven I det verkligen? Haven I ock frid med Gud?
Den frågan driver icke dem så, som den driver de sanna
lärjungarna till Herren för att bedja: Herre Jesu, öppna
mig ögonen, att jag icke må gå bunden i någon falskhet! —
Men äro dessa Herrens Jesu ord prövande, så äro de ock
trösteliga. Ty tänk, huru ofta det förekommer, att
uppriktiga själar kunna komma i nöd över den frågan: Huru
ekall jag veta, om jag är en lärjunge i sanning eller blott
till skenet? På den frågan lämna dessa ord ett bestämt
svar. Tänk, när en själ icke kan leva utan evangelium
utan dagligen behöver bo däruti såsom en fattig »utarmad
syndare, när hon icke kan bliva i mörkret med sina
synder utan måste fram i ljuset med allt, när all hennes frid
vilar på ordet om den förlossning, -som är i Jesus — när
hon nu intet högre önskar, än att Herren måtte uppenbara
allt för henne, ja låta henne veta det värsta, blott hon får
veta sanningen — visst är det ett bevis på det sanna
lär-jungaskapet. Skröpliga och usla kunna de vara, så att de
äro färdiga att döma ut sig själva mången gång, men de
kunna dock aldrig låta bli evangelium. Är där någon,
som fördömer dem, så kunna de väl bliva förskräckta; men
lämna evangelium — det kunna de omöjligt. Nej, det
ordet är deras bus, deras fäste, deras enda tillflykt och bo.
Och det vittnar mor än allt annat därom, att de äro
lärjungar i sanning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
