Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
DEN 27 NOVEMBER
Zach. 7: 8. Dömen rätt, och var och en bevise godhet.
Det gives ett dömande, som är de kristnas plikt.
Betrakta vi det gamla testamentets ’historia, så finna vi där
profeterna på Guds befallning uttala de mest förfärliga
domar över det i synd fallna folket. Ställa vi oss vid
ingången till nya testamentet, så höra vi Johannes döparen
med det heligaste allvar i öknen bära vittne mot världen.
Betrakta vi sedan Herrens Jesu eget exempel, så säger han
själv, att världen hatade honom, emedan han bar vittne om
henne, att hennes verk voro onda. Gå vi vidare till
apostlarna, så finna vi hos dem samma omutliga dom över den
i synd levande världen. Men vad är det då, som
utmärker detta dömande till skillnad från det orätta? Svar: först
och främst den källa eller rot, varifrån detta dömande
utgår. Ty det rätta dömandet har sin rot i kärleken, som
icke kan lida att se syndare utan varning förgås. Vidare
utmärkes det rätta dömandet därav, att såsom det utgår
från kärleken, så sker det ock i kärlek d. v. s. på ett
sådant sätt, som bär vittne om den kärlek, varifrån det
utgår. När Herren Jesus dömde, så skedde det visserligen
med allt allvar men ock alltid på ett sådant sätt, som
vittnade därom, att han älskade dem, som han dömde.
Särskilt se vi det, när han satte sig ned på Oljeberget och grät
över Jerusalem. Han kunde icke predika frid, där ingen
frid var; nej, han måste döma; men när han gjorde det,
så smärtade det honom själv så djupt, att han grät. För
det tredje igenkänner man det rätta dömandet därpå, att
det åsyftar själars frälsning. Se vi ock på profeternas,
Kristi och apostlarnas exempel, så finna vi, att alla de
domar, som de uttalade, åsyftade syndares frälsning. Det
låter så vackert det talet, att var och en bör högakta den
andres övertygelse men där Kristi kärlek fattat hjärtat, där
kan man icke stillatigande åse, att själar hålla på att
förgås. Vi veta i alla fall, att en allenast är vägen, en
allenast är grunden, en allenast är porten, och det är
Jesus. Alla de, som äro utom Jesus, äro förlorade. Det må
vara med övertygelse och meningar, huru det kan; utan
tron på Jesus är människan fördömd,, evad övertygelse hon
än må hava haft. Det är, vad vi med visshet veta och döma
och måste döma. Ty så säger Guds ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
