Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
DEN » DECEMBER
Eom. 6: 23. Syndens lön är döden.
Detta är icke svårt att förstå. Människan var nämligen
skapad för att leva i förening med Gud. Denna förening
var alltså hennes salighet. Men genom synden slet hon sig
lös från Gud, och därav måste då följa osalighet. En lem
i människans kropp befinner sig väl, när han sitter i rätt
förhållande till kroppen, men blir han vriden ur led, så
följa därav smärtor och kval. Det kan icke annorlunda
vara, ty han är så skapad, att hans liv och välbefinnande
beror därpå, att han är förenad med och står i ett rätt
förhållande till den kropp, varav han är en lem.
Sammalunda förhåller det sig ock med människans ställning till
Gud: hon är så skapad, att hon icke Jean vara lycklig,
därest hon icke står i rätt förhållande till Gud. När därför
synden kom och lösslet människan från Gud, så bragte
hon henne ock i osalighet. Att ock detta förhållande
drabbat icke blott våra första föräldrar utan även alla deras
efterkommande, det vittnar både Guds ord och all erfarenhet.
Lika visst, som Adams alla efterkommande hade varit födda
rättfärdiga, om Adam hade bestått provet, lika visst är
ock det, att Adam icke kunde föda annat än syndiga barn,
sedan han själv fallit i synd. Detta är, vad som kallas
arvsynd, och har sin grund i den allmänna regeln, att det, somt
födes, är av samma beskaffenhet som det, som föder.
Men har nu synden från Adams fall trängt igenom
hela hans släkte, så har ock döden i och med detsamma trängt
igenom hela släktet. Döden följer synden, såsom skuggan
följer varelsen. Därav kommer det, att mänskligheten
suckar under en outsäglig nöd, ja att en stor del av denna
mänsklighet går bort i evig fördömelse. Av detta är ock
uppenbart, att ingen salighet för människan är möjlig utan
sinnets ändring. Huru skulle någon kunna vara salig hos
Gud, när hans hjärta icke vore rätt för honom? Du som
lever i otro, främmande för Gud, besinna dig dock, medan
det är tid! Det blir alldeles omöjligt att hava salighet i
himmelen, därest icke hjärtat tillhör Herren Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
