Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där funnos utpräglade. Gudarna, som befolkade Olympen,
voro idealer af mänsklig fullkomlighet i olika riktningar
men alltid i riktningar på det naturliga såsom det
nödvändiga underlaget för all verklighet. Zevs i sin visa,
rättvisa och milda men med yttre anordningar nog mycket
sysselsatta världsregering, Hera med sin kungliga hållning,
Ares, den manliga krigaren, Apollon, den manliga
skönhetens, Afrodite, det kvinnliga behagets uppenbarelse,
Hermes, den talföre representanten för klokhet och list
vid all mänsklig eller mänskligt-gudomlig samfärdsel, Eros,
den vingade kärleksguden — ingen af dem alla skall jäfva
detta vittnesbörd. — Genom denna uppfattning af det
gudomliga och det mänskliga blir hellenens religiösa
förhållande bestämdt. Det gudomliga är icke längre en abstrakt
och mot det individuella lifvet fientlig naturmakt, som
människan måste tjäna genom att offra sin individualitet,
sin medvetenhet och sin frihet — såsom händelsen hade
varit i de högre formerna af asiatisk religion, de indiska —;
är det gudomliga det idealiserade mänskliga, så nalkas
man det gudomliga just genom att utveckla det
mänskliga: de öfningar, som åsyfta en dylik utveckling, fysiska
och intellektuella idrotter, få karaktären af gudstjänstliga
handlingar. Vi kunna härvid tänka på kämpaspelen i
Olympia, på täflingarna vid Artemis- och Dionysos-festerna
äfvensom på skaldernas öfvertygelse, att de talade under
inflytelsen af gudomlig inspiration. Detta å ena sidan.
Å den andra måste vi säga, att då det gudomliga blott var
det idealiserade mänskliga, fattadt såsom fri och
medveten anordning af naturliga krafter, så hade hellenen i
och med det gudomliga strängt taget icke funnit ett nytt
innehåll att sätta öfver det naturliga, utan blott en form,
den af förnuftig ordning eller harmoni. Det religiösa kom
därför för honom att sammanflyta med det estetiska, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
