Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
just har denna förnuftiga ordning eller harmoni till sitt
innehåll, hvadan man också älskat att kalla den
helleniska religionen en skönhetens religion.
Det bör emellertid anmärkas, att dessa grunddrag,
hvilka vi hos den helleniska religiösa bildningen
framhållit, icke voro lika bestämdt utpräglade inom hvarje
punkt af den för-platonska tiden eller när de en gång
blifvit utpräglade, med samma friskhet bibehöllos. Till
en början, under den s. k. pelasgiska perioden, dyrkades
äfven på Hellas’ jord naturkrafterna, likasom detta varit
förhållandet inom den österländska bildningen; och den
kommande upphöjelsen af det mänskliga i dess frihet och
intelligens var då blott antydd därigenom, att dessa
naturmakter till människan och hennes individualitet ställdes i
ett vänligare förhållande. Denna pelasgiska gudavärld
kvarhölls vid den senare mytbildningen såsom den något
dunkla grund, utur hvilken den olympiska gudavärlden
hade uppvuxit och hvilken af denna senare trampades
under fotterna; hvarmed mystiskt var uttalad den
sanningen, att den mänskliga intelligensen, betraktad i sin
tidliga utveckling, har de naturliga krafterna till sin
oumbärliga förutsättning men när han en gång blifvit
utvecklad, gör sig själf till deras herre och dem till sina
tjänare, eller att — såsom Geijer uttrycker saken —
»intelligensen födes och utvecklas ur naturens sköte; ehuru,
då hans utveckling tillika är hans emancipation, naturen
i honom födt en varelse, som är utöfver och uppöfver
henne.» — Vi hade vidare att påpeka, att den religiösa
ståndpunkten, sådan den skaffat sig ett uttryck i den
olympiska gudasagan, icke hade bibehållit sig alldeles
orubbad intill den period af hellenisk bildning, inom
hvilken platonismen faller. Det var väl icke längre de gamla
titanerna, dessa de vilda naturmakternas representanter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
