Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärlek och förhoppningar åt det skönas dyrkan och
försökte sig själf i det skönas tjänst såsom skald. Diogenes
berättar, att han skrifvit dityramber, sånger och tragedier,
och att han till och med stått i begrepp att uppträda i
täflan med andra tragöder, då hans bekantskap med Sokrates
gaf hans lif en annan riktning och förmådde honom att
offra sitt poetiska snilles skapelser åt lågorna. Elianus
säger, att han först försökt sig i den episka diktarten,
men uppbränt sina produkter i denna riktning, sedan en
jämförelse med Homeros lärt honom inse, huru fjärran
han själf var från den diktarstorhet, den gamle siaren
förverkligat. Sedan skall han hafva författat en tragisk
tetralogi och redan lämnat den i skådespelarnas händer,
då han genom sin bekantskap med Sokrates blef
föranledd att i stället för poesien göra filosofien till sitt lifs
mål. Som vi se, äro dessa tvenne uppgifter något olika;
såsom obestridligt kvarstår emellertid, att Platon i sin
ungdom sysselsatt sig med skaldeverksamhet, den han lämnade,
när Sokrates öppnade hans öga för skönheterna i tankens
värld; äfvenså synes det vara historiskt, att han bränt
sina poetiska alster. Det förtäljes, att denna autodafé
försiggått inför Hefaistos, eldgudens bildstod. »Kom,
He-faistos», skall Platon hafva sagt, »Platon behöfrer din
hjälp.» Och Hefaistos kom för att med sina lågor rödja
väg för vishetens gudinna, hvilken i denna stund för
alltid tog i besittning den unge atenarens själ.
Vi bafva i det föregående sökt göra oss reda för den
helleniska bildningen, sådan denna var gifven före Platons
uppträdande och till en del med honom samtidig. Det
torde här icke vara ur vägen att särskildt påpeka,
hurudan ställningen i Hellas, och framför allt i Aten, var
under tiden för Platons barndom och ynglingaålder.
De persiska krigen hade tjugu år före Platons födelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
