Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetgirighet. Tyrannen däremot tyckte, hvad Diogenes
berättar, att den ateniensiske filosofens moraliska
betraktelser och förmaningar voro gubbaktigt tråkiga. Hans
förbittring gick slutligen så långt, att han ville döda Platon,
men inskränkte sig till att behandla honom såsom
krigsfånge, öfverlämnade honom till Pollis, som förde honom
till Egina och där lät honom säljas som slaf. Det skulle
hafva inträffat omkr. 387 f. Kr. Annikeres från Kyrene
utlöste honom, och så kom han tillbaka till Aten, där han
i Akademien inrättade sin skola. Två gånger afbröt han
sin lärareverksamhet för resor till Sicilien, där han
till-äfventyrs i Dionysius den yngre, som efterträdt sin foder,
hoppades vinna ett medel för förverkligande af sitt
stats-ideal. Han vann öfver Dionysius ett stort inflytande och
var på väg att förmå honom afstå från den tyranniska
styrelseformen, då hans plan omintetgjordes genom Dionysii
vankelmod, det skadliga inflytandet af historikern Filistos
och den hos Dionysius vaknade misstanken mot Dions
planer. Dion förvisades, och Platon återvände till Aten.
Han var då omkring sextio år gammal. Sex år senare
reste han för tredje gången till Sicilien i afsikt att
försona Dionysius och Dion. Sedan detta försök icke
allenast misslyckats utan äfven varit nära att kosta Platon
lifvet, återvände han för sista gången till Aten, återtog
sin lärareverksamhet och fortsatte den till sin död, hvilken
inträffade i maj eller juni månad år 347.
Att det var ett ädelt lif, som då slocknade, därom
äro väl alla numera ense, ehuru äfven Platon haft sina
tadlare. Platon hade icke allenast varit en tänkare af
företa ordningen, han hade äfven varit en stor människa.
Hans egen sats, att den, som vet det goda, också gör det
goda, hade hans vandel ej vederlagt. Klar tänkt och
vilje-kraftig nog för att skapa en man, ägde hans rika själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
