Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och med detsamma ett lif i det goda. Filosofien tänker;
för hans tanke uppenbarar sig sanningens eller den fulla,
sköna verklighetens värld; han äger denna gudomliga värld
i sitt tänkande; hon är hans — huru skulle han di kunna
handla annorlunda än så, att hans handlingar uppenbara,
hvad han bär inom sig? Huru skulle han kunna
tillfredsställas af den försvinnande njutningen eller finna sin ro
i det, som under sina skönaste former gömmer gift och
död, di han blott behöfver gå tillbaka till sitt eget inre
för att njuta det goda, som aldrig växlar, och skåda den
skönhet, hvilken är ren som sanningen, efter hon just är
sanningen? — Vi kunna vid den platonska uppfattningen
af filosofien nästan icke undgå att tänka på det nya
förbundets tro. I henne ingår ett teoretiskt element och ett
praktiskt, och man har i alla tider haft svårt att komma
öfverens om det rätta förhållandet mellan bägge. Några
hafva låtit henne få en öfvervägande teoretisk betydelse,
och den praktiska sidan har då blifvit mer eller mindre
likgiltig. Deras lösen har varit: tror du blott på det och
det, att det verkligen så förhåller sig, så blir du salig.
Andra hafva litit henne få en öfvervägande praktisk
betydelse, och det teoretiska har för dem blifvit mer eller
mindre likgiltigt Deras lösen har blifvit: handlar du blott
efter din tro, si varder du salig, din tro mi sedan vara
hvilken som helst Dessa bägge riktningar i uppfattningen
af den tro, som gör lycklig, äro alldeles icke nya.
Motsvarande riktningar skulle man kunna spira inom hvarje
historiskt förekommande religiös och moralisk bildning.
De hade icke heller alldeles saknats i det land, där Platon
uppstod. För så vidt nämligen som den förra riktningen
älskar att hängifva sig åt auktoritet och tradition utan
att efterfråga deras grund, hade denna riktning en
motsvarighet i den för-platonska och för-sofistiska bildning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
