Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mena vi i detta sammanhang allt det, som är till för
något af våra sinnen, vår syn, vår smak, vår känsel o. s. V.
eller för vår efterbildande och själfbildande fantasi; och
emedan allt, hvad som på sådant sätt för oss är till, äger
uppkomst, förändring och förgängelse, så kunna vi säga,
att det sinnliga är det, som på något sätt är underkastadt
förändring, det föränderliga, det blifvande, det, som
hellenen skulle kalla genesis. Platon är outtröttlig i att visa,
att någonting sådant icke duger såsom det (högsta) goda.
Det, som är till för mina sinnen eller min fantasi,
verkar på mina sinnen och min fantasi på ett angenämt
eller oangenämt sätt. I förra fallet säger jag, att jag har
lust, i senare fallet smärta. Att sätta smärtan såsom det
goda, det faller naturligtvis ingen in; men så många flera
hylla lusten eller den sinnliga njutningen såsom det högsta
goda. Hafva de rätt?
Nej, säger Platon och ger eftertryck åt detta nej genom
grundliga skäl. Vi vilja anföra några.
Det finns hos den sinnliga njutningen eller lusten en
egenskap, som genast omöjliggör hennes identifiering med
det goda. Den sinnliga njutningen är ohejdad och
måttlös och slår således öfver i det fula. Den åt den
sinnliga njutningen hängifna själen är att likna vid
danaider-nas såll, med hvilka de i underjorden äro dömda att ösa
vatten. Lusten vill alltid mera, hon känner ingen gräns.
Därmed är hon oharmonisk och ful, hvadan hon också i
sina starkaste yttringar, erkännande sin fulhet, skyr
offentligheten. Men kan det goda vara fult, och behöfver det
dölja sig? Nej, säger Platon, och såsom harmoniälskande
hellen kunde han säga detta med eftertryck.
Om den sinnliga njutningen vore det goda, så vore
ju den sinnliga smärtan det onda. Det goda och det onda
utesluta hvarandra ömsesidigt och tillintetgöra hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
