Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eviga världens närvaro i människans själ, då går det icke
an att åt människan och hennes själ tillerkänna en ringa
betydelse, om man vill rädda filosofiens möjlighet.
Människosjälen är till sitt väsen delaktig af det eviga. Det
kan ické vara annorlunda. Vore det annorlunda, så att
människosjälen till sitt väsen ieke vore af det eviga
delaktig, då skulle hennes vetande, såsom delaktiggörelse af
det eviga, betyda hennes upplyftande ntöfver sitt väsen,
d. v. s. hon skulle då upphöra att vara människa, och
det kan ej ske. Men är människosjälen till sitt väsen
delaktig af det eviga, då kan hennes tillvaro ej gärna vara
uttömd med dessa år af växlande skickelser, dem hon i
jordelifvet genomlefver. Hennes tillvaro springer öfver
gränserna af detta lifvet. Strängt taget skulle väl detta
språng försätta henne utom tiden till det slags tillvaro,
med afseende på hvilken ett föregående och efterföljande
saknar all betydelse, och därmed äfven all tillämplighet
på själen. Men Platon nöjer sig med att kläda själens
utom-jordiska tillvaro i tidens form. Då denna form nu
icke är fullt egentlig, så är hon en bild, och därmed har
Platon beträdt området af det bildliga. Den ena bilden
sällar sig nu till den andra, och den framställning, där
Platon vill begrunda filosofiens möjlighet genom en
hänvisning på själens öfverjordiska existens, blir en i djärfva
och saftiga penseldrag utförd målning snarare än en
vetenskaplig deduktion.
Med hela glöden af ungdomlig entusiasm och
ungdomlig fantasi tecknar Platon i en af sina dialoger — den,
hvilken man vanligen antager vara hans tidigaste —
själens natur och väsen med afseende på dess förhållande
till den eviga världen och kunskapen om den. Vi vilja
meddela några drag ur denna teckning.
Det är fråga om den kärlek, som det sköna väcker;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
