Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Närmare beskrifver Platon s& det dubbelartade spännet
(Faidr. 253): »Den bättre af de tvä hästarne har en ädel
växt, med smidiga lemmar, är höghalsad, med böjd näsa,
hvith&rig och svartögd, älskar äran med blygsam
tillbakadragenhet, är en vän af riktig mening och låter styra sig
utan slag blott genom befallning och ord. Den andre åter
är krokryggig, klumpig, illa byggd, hårdmund, korthalsad,
uppnäsig, svarthårig, med glasartade ögon och blodsprängd,
vän af öfvermod och prål, med håriga och döfva öron,
knappt lydande piska och sporrar». — Så beskrifver
Platon de gudomliga och de mänskliga själarna. Sedan
skildrar han dessa själars himmelska lif under bilden af en
färd kring himmelens vida rymder. Himmelens store
härskare Zevs drager först ut med sin vingade vagn,
anordnar och ombesörjer allt. Honom följer hSrskaran af gudar
och andar, anordnade i elfva afdelningar. Hestia blir
ensam kvar i gudarnes boning. Alla de öfrige däremot,
hvilka äro ställde i talet af de tolf härskande gudarne,
intaga hvar sin plats såsom ledare af dem anvisade
afdelningar. Mycket härligt finnes det nu att beskåda och
genomgå i det himmelska området, och till sådant
hän-vänder sig gudarnes saliga släkte, förrättande hvar och en
sitt. Hvar och en, som det vill och kan, följer dem, ty
afund är bannlyst ur gudarnes kor. Så bär det af, för
gudaspannen med lätthet, för de öfriges med mer eller
mindre svårighet, och man kommer omsider till himmelens
yttersta rand. Där vända sig de odödlige utåt och se då
utöfver himmelens yttersida och beskåda, hvad där finnes.
»Den öfverhimmelska orten — fortfar Platon — har ännu
aldrig någon af våra jordiske skalder besjungit; ej heller
skall någonsin någon värdigt besjunga honom. Men så
förhåller det sig — jag måste nämligen våga att
sanningsenligt beskrifva honom, i synnerhet då jag just håller på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
