Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Möjligheten af filosofien ligger s&ledes enligt Platon
hnfrudsakligea i tvä omständigheter: 1) däri, att
människosjälen till själfva sin natur icke är främmande för den
andliga och eviga sanningsvärlden; hennes väsen är anlagdt
si, att hon måste därifrån hämta all verklig näring, d. v. s.
allt giltigt innehåll för sitt riktiga lif; 2) däri, att den
närvarande världen visserligen icke är en fullt sann och
verklig värld, men dock i sig inrymmer elementer lånade från
den eviga, eller utgör i visst afseende dennas afbild, hvadan
hon, i trots af all sin skröplighet, när hon med den eviga
världen jämföres, dock kan tjäna såsom en förskola för den.
Härtill kunde nu visserligen läggas det tredje, negativa
villkoret för filosofiens möjlighet, för så vidt hon skall
betyda ett vetande, som omskapar människans lif, att det då
också skall finnas någonting att omskapa, eller att
människan icke redan nu är, hvad hon borde vara, således att
hon från sitt ursprungliga och väsentliga lif affallit.
Åro dessa villkor uppfyllda, så är filosofiens möjlighet
gifven, synes det. En anmärkning återstår dock härvid
att göra. Filosoferandet, eller det på idéerna riktade
vetandet, skall äga rum redan här i världen och vara, om
icke fullkomligt, dock verkligt. Men det verkliga vetandet
är idéernas egen närvaro i själen, nämligen i hennes
tänkande. Vetandet fordrar då, såsom det synes, idéernas
ned-ryckande från den öfverhimmelska orten till den jordiska,
och från evighetens oföränderlighet till tidens växling; men
ett sådant idéernas nedryckande innebure ju, därest det
vore möjligt, ett helgerån, och det hulpe icke, om
människan för idéen vore huru mottaglig som helst.
Härpå svara vi, att, för det första, idéens
öfverbim-melska tillvaro icke får betyda dess belägenhet i något
rum, lika litet som hennes framträdande i själen får
betyda, att hon då intager något rum på vår jord. Idéen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
