Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är okroppslig, d. ä. af all rumsbestämning oberoende. Att
idéen blir människans egendom, innebär således intet slags
flyttning från en ort till en annan. De i den anförda
berättelsen använda rumsbestämningarna tillhöra tydligen
framställningens bildliga hölje. Alt detta också är
händelsen med tidsbestämningarna, faller ej så genast i ögonen,
och torde tilläfventyrs för Platon själf icke hafva varit så
klart. Det där öfverhimmelska lifvet, som själen lefvat,
då hon skådade idévärlden, synes nästan af honom vara
fattadt såsom ett verkligen i tiden föregående, i förhållande
hvartill det jordiska lifvet för hvarje särskild
människosjäl vore ett i tiden efterföljande. Att det blott
himmelska lifvet, då själen gjorde utflykter eller hvilade och
fordrade sina befjädrade hästar, är fattadt såsom ett
föregående, det är väl sannolikt. Emellertid ligger det icke
allenast i andan af Platons filosofi, utan är därjämte af
honom uttryckligen intygadt, att idévärlden är af tiden
oberoende, och konsekvensen fordrar då äfven, att
män-niskoanden, för sä vidt han är vetande eller i sig
upptagit idévärlden, är öfver all tid och dess föränderlighet
upphöjd. Väl måste jag i tiden lära mig att veta, men
för så vidt jag verkligen vet, är jag ej längre ett tidens
och växlingens barn. Men, det förstås, detta gäller endast
för så vidt jag äger ett verkligt vetande, endast så långt
som mitt lif sammanfaller med mitt vetande, eller, ännu
noggrannare uttryckt, med det, som jag vet. Så långt
gäller det emellertid; det blir för vetandets möjlighet en
nödvändig förutsättning. Huru detta åter låter sig förklara — att
det eviga på detta sätt ingriper i timligheten och icke
nöjer sig med att begränsa henne, vare sig på den ena
eller den andra sidan —, det är en fråga, för hvars
besvarande förutsättes tidsbegreppets riktiga utredning. Af
Platon är hon icke besvarad annorlunda än med den all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
