Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
männa insikten, att eftersom idéen är all verklighet, så
måste äfven den tidliga verkligheten, så långt hon är
verklighet, i sig innebära idé eller rent af vara idé. Huru
härvid tiden och evigheten, såsom former för idéens och
det sinnligas tillvaro, förhålla sig till hvarandra, det har
han aldrig visat.
Är sålunda, enligt Platon, filosofien oumbärlig och
möjlig, så återstår slutligen att angifva sättet för hennes
förverkligande. Att hennes förverkligande i allmänhet är
att fatta såsom en åiererinring, det är i det föregående
sagdt; likaledes att drifkraften till detta förverkligande
ligger i den filosofiska kärleken: men själfva den riktiga
metoden för filosoferandet är därmed ännu icke angifven.
När längtan efter det eviga och oföränderliga och
fullt harmoniska inträdt — i förening med den förundran
öfver det närvarandes motsägelser, hvilken af denna
längtan blott utgör den mera negativa sidan —, då är för den
blifvande filosofen i och med detsamma bestämdt, hvad
han rätteligen har att göra. Hvad vill han? Han vill det
eviga; det måste blifva riktigt hans i teoretiskt och
praktiskt hänseende, och det är i det föregående visadt, huru
det, enligt Platon, blir så genom vetandet. Han vill
således veta det eviga eller om detta skaffa sig en viss och
nödvändig kunskap. Hvarför är detta ännu för honom
ett problem? Därför att det ännu icke skett. Ännu står
han på ståndpunkten af det icke eviga, det, som
uppkommer, växlar och förgår, det af motsägelser fyllda lif, där
intet sant är riktigt sant, där intet godt är oblandadt godt,
och där intet skönt är fritt från skärande drag af fulhet
och disharmoni. Härmed är då utgångspunkten gifven,
såväl som den åsyftade slutpunkten. Den förra är det
föränderliga och tillfälliga, den senare det eviga och
väsentliga. Från det förra måste man då leta sig fram till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
