Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sokrates, hvad denne redan visste, att Protagoras var i
staden, och att han bodde i Kallias’ hus, och att man
just nu måste gå dit. Sokrates gör invändningar, men
tvingas att följa med. Man kommer till ort och ställe,
får snäsor af portvakten, som är trött på det beständiga
tilloppet af människor, men slipper dock slutligen in.
Protagoras går där fram och tillbaka i en af husets
betäckta gångar, omgifven af förnäme atenare och talrika
främlingar, hvilka han, en annan Orfeus, tjusat med sin
stämmas makt och tvingat att följa sig öfverallt. Sokrates
omtalar sitt ärende. Protagoras prisar sin konst och sin
förmåga att för hvarje försvinnande dag göra de
människor bättre, som öfverlämnade sig åt hans undervisning,
och håller ett ganska långt tal. »När nu — så berättar
Sokrates för sin vän (Prot. 328) — Protagoras så
utförligt hade framställt sig för oss, upphörde han att tala.
Men jag, för en lång stund alldeles betagen, hade ännu
alltid mina ögon riktade på honom i hopp att han skulle
tala vidare. Men då jag märkte, att han verkligen hade
slutat, samlade jag mig så att säga ändtligen med möda,
vände mig till Hippokrates och sade: huru tackar jag dig
icke, Apollodoros’ son, att du uppfordrat mig till att gå
hit, ty mycket är det mig värdt att af Protagoras hafva
hört det, som jag nu hört. Hittills trodde jag nämligen,
att det icke vore genom mänskliga bemödanden, som goda
människor blifva goda, men nu är jag därom öfvertygad.
Det är bara en liten småsak, som är mig i vägen, om
hvilken Protagoras naturligtvis lätt kan gifva mig ytterligare
undervisning, då han redan gifvit så mycken.» — Och så
rycker Sokrates an med sin lilla anmärkning, som dock
har till följd, att Protagoras’ hela åsikt upplöser sig i
motsägelser. Omsider låter Sokrates sig själf få af Protagoras
ett nådigt beröm (Prot. 361), går sedan glädjedrucken där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
