Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställningarnas grund röra sig de flesta människor, och
filosofien, som dock vill vinna så många som möjligt, måste
någon gång sänka sig dit ned, om det skall lyckas henne
att lyfta människorna upp till sig. Hon må blott icke
sänka sig så djupt eller dröja så länge, att hon glömmer,
hvem hon själf egentligen är. Vidare har den mänskliga
filosofien från föregående tider fått i arf vissa frågor
angående den ändliga världen, hennes uppkomst, i fall hon
har uppkommit, hennes sammansättning, anordning,
utveckling, ändamål och förgängelse, i fall hon har en sådan;
och dessa frågor äro sådana, att de omöjligen, enligt
Platons egen åsikt, kunna lämna tanken fri från
inblandning af föreställning och mening, då ju enligt honom det,
hvarpå kunskapen riktar sig, står med själfva kunskapen
i den innerligaste växelverkan. Slutligen finnes det inom
filosofien problemer, för hvilkas verkliga filosofiska lösning
Platon känner, att hans egen ståndpunkt icke räcker till,
och i sådant fall finner han det i sin ordning att ana och
känna, hvad han icke kan se, att vara skald, siare och
profet, där han icke kan vara sträng filosof. Allt detta
kan då ske fullt medvetet och på grund af fritt val.
Min tanke räcker här icke till; nåväl, låt då fantasien
komma för att tills vidare fylla tomrummet i min själl
Jag skall veta att bjuda henne farväl, när hon icke mer
är af nöden. Emellertid händer det understundom, att
hon hos Platon insmyger sig utan att vara bjuden och
dröjer kvar längre, än han själf vill. Sådant händer alla
tänkare, och det händer dem då, när de från lägre
områden lånade kategorierna följa dem till gränsen af det
högre och så, i stället för att där stanna, helt oförmärkt
smyga sig med öfver gränsen. Detta är icke fullt
filosofiskt. Det måste dock erkännas, att Platon sällan
öfver-raskas af en dylik de ändliga kategoriernas öfverrumpling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
