- Project Runeberg -  Platon : populära föredrag /
92

(1905) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

person eller eviga personer. Det brister något i hennes
personlighet. Så l&nge hon icke i det högsta igenkänner
det personliga, kan hon icke heller från synpunkten af det
högsta, således i sin filosofi, igenkänna sig själf såsom
person eller, för så vidt hon är person, igenkänna sig
själf. Sokrates’ lärjunge, drifven af det sokratiska budet
om själfkännedom, kan dock aldrig i sitt sökande efter
sanningen träffa sig själf. Men kan han icke komma till
rätta med sig själf, så är det icke underligt om han
vid framställningen af människans väsen, hvilket han
känner, endast för så vidt han känner sig själf, skulle
blifva något oklar, eller om han, obekant med
personlighetens egentliga natur, icke heller så noga skulle kunna
uppdraga hennes gränser eller bevaka dem mot intrång
af oberättigade elementer från främmande områden.

Så långt om det ironiska och mytiska i Platons
framställningssätt. Att det öfverallt, där Platon vill vara sträng
filosof, och äfven ofta annars, utmärker sig för en
utomordentlig klarhet och ett allt genomträngande skarpsinne,
det är något, som vi kunna vänta af den helleniske
filosofiens störste heros.

Någon egentlig indelning af sin filosofi har Platon
icke gifvit. Hvarje dialog är visserligen upplåten åt
besvarandet af någon filosofisk fråga, kring hvilken
framställningen rör sig i närmare eller fjärmare sammanhang;
men emedan det icke är Platons vana att från den ena
af sina skrifter hänvisa till den andra, och han således
icke heller i den ena dialogen brukar antaga såsom gifvet,
hvad som i en annan är bevisadt, så har han öfverhufvud
till regel att för hvarje särskild hufvudfråga från
synpunkten just af den frågan besvara de andra frågor, som med
den förhandenvarande äga något sammanhang. Detta har
till följd, att de särskilda skrifterna, genom behandlingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:44:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pwplaton/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free