- Project Runeberg -  Platon : populära föredrag /
99

(1905) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

perna bör jag kunna uttala, men hvad jag uttalar, är icke
den eller den förnimmelsen, den ena efter den andra,
icke heller en summa af på en gång förhandenvarande
förnimmelser, utan hvad jag uttalar, är åtminstone ett visst
förhållande mellan förnimmelserna; hvad jag uttalar, är
icke själfva tingen eller tingens enskilda momenter, utan
det är mina öfvertygelser om tingen, och af en dylik
öf-vertygelse om det verkliga måste då kunskapen utgöras.
Sådan var väl i allmänhet deras åsikt om kunskapen,
hvilka ännu icke gifvit sig in på filosofiska hårklyfverier,
utan stannade på det s. k. sunda förståndets område.
Kunskapen måste enligt desse väl hämta sitt material utur
sinnesförnimmelserna, men kunskapen fick dock ej
sammanblandas med detta material, utan utgjorde själf
någonting mera, en öfvertygelse, en mening.

På någon närmare undersökning om sättet för en
dylik kunskaps uppkomst gick man naturligtvis icke in.
Tingen gjorde mer eller mindre omedelbara intryck på
sinnena, dessa observerade man och bildade sina
öfvertygelser och meningar därefter. Det var allt. Filosoferna, för
hvilka det icke passade att vara så naiva, måste
naturligtvis gripa sig an med åtskilliga förklaringar angående
kunskapens uppkomst, och då de öfverhufvud icke kände
någon annan verklighet än den i rummet och öfverhufvud
i människan icke sågo någonting mera än också ett ting
i rummet, så blef förklaringen därefter. Hon blef en
rumförklaring. De, som hade sagt, att sinnena gåfvo någon
kunskap, beskrefvo, huru partiklar af tingen genom dem
inströmmade i människokroppen. De, som ej ville
erkänna sinnenas vittnesbörd, men ändå ej kunde frångå,
att det verkliga var en materia, beskrefvo, huruledes det
finns en ofantlig fin och eterisk materia, som är förnuftig
eller till och med är förnuft, och denna inströmmar i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:44:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pwplaton/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free