Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människosjälen, som då också är en mycket fin materia.
De, som icke voro nöjda med dylika förklaringar, kunde,
då de i alla fall kvarstodo vid den förutsättning, att
verkligheten var bunden vid rummet, icke gifva några
förklaringar alls.
Så kom ändtligen en man, som tycktes göra slag i
saken. Det var Protagoras. Man hade grälat om den
sanna kunskapen och om hennes uppkomst, men aldrig
kommit till rätta. Och det var icke underligt. Man hade
under hela tiden icke fäst någon egentlig uppmärksamhet
därvid, att, om det skall blifva någon kunskap af, så
måste det finnas ett subjekt eller ett förnimmande väsen,
som har den kunskapen, och kunskapen utgöres just af
det subjektets förnimmelser. Förut hade man i
allmänhet föreställt sig, att kunskapens sanning skulle bedömas
efter hennes öfverensstämmelse med tingen. Skulle man
icke kunna välja den alldeles motsatta vägen och bedöma
verkligheten efter sig själf och sina förnimmelser? I
sådant fall blir verkligt det, som jag förnimmer, icke
verkligt det, som jag icke förnimmer. Protagoras väljer den
vägen och förklarar således, att människan — d. v. s.
människan i sina växlande förnimmelser — är måttet för
allt, för det varande, huru det är, och för det icke varande,
huru del icke är, eller med andra ord: allt är, för så
vida och på det sätt, det af hvar och en förnimmes.
Fråga vi nu efter formen af denna kunskap, så svarar
Protagoras därpå, att hon är sensation, det ögonblickliga
förnimmandet, t. ex. ljus-sensation, ljud-sensation,
sensationer af behag och obehag o. s. v. Någon annan form
är för Protagoras icke möjlig, då han gör allvar af den
heraklitska satsen, att allt är i rörelse; ty om allt är i
rörelse, och detta då naturligen äfven gäller kunskapen,
så finnes i kunskapen ingen fortvaro; hvarje nytt ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
