- Project Runeberg -  Platon : populära föredrag /
106

(1905) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en, som har en varseblifning eller sensation, i och med
detsamma äger kunskap eller verklig insikt, och denna
kan hvarken ökas eller minskas genom någonting annat
än sensationen. Nu kan det hända, att en utlänning
kommer till mig och tilltalar mig på ett för mig främmande
språk (Teait 163). Jag kan icke neka, att jag hört
hvart-enda ljud af dem, som tillsammans bilda hans tal; jag
har således sensationer, och jag har alldeles samma
sensationer som dem, jag skulle ha, i händelse jag kunde
det främmande språket. Vore nu sensationen detsamma
som kunskap, så skulle jag nu, då jag icke förstår, hvad
han säger, likväl genom hans tal vinna precist lika
mycken insikt som den, jag kunde påräkna, i fall jag vore
hans språk mäktig; men det är orimligt. Alltså kan
varse-blifningen eller sensationen icke vara detsamma som sann
kunskap.

Vidare. Om varseblifning eller sensation är kunskap,
så är frånvaro af varseblifning eller sensation också
frånvaro af kunskap eller okunnighet. Nu kan det icke
nekas, att jag kan se ett föremål med mina ögon. Då har
jag således kunskap om det föremålet. Sedan kan jag
tillsluta mina ögon eller gå bort, så att jag icke ser det.
Då skulle jag efter förutsättningen icke längre äga någon
kunskap om den sak, som är i fråga, eftersom frånvaro
af sensation är frånvaro af kunskap. Men nekas kan
icke, att långt sedan sensationen eller varseblifningen
upphört, kan jag gömma ett minne af, hvad jag varseblifvit.
Då jag nu icke kan äga kunskap längre, än
varseblifningen är förhanden, men kan minnas långt efteråt, så skulle
detta innebära, att jag kunde äga minne af en sak utan
att äga kunskap om den saken. Det är orimligt; alltså
kan varseblifningen eller sensationen icke vara detsamma
som den sanna kunskapen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:44:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pwplaton/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free