- Project Runeberg -  Platon : populära föredrag /
113

(1905) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunskapen, och meningen får alltså icke sättas i stället
för denna.

Vidare, det måste erkännas, att jag kan hysa en
mening, som icke är riktig, men ändå verkligen är en mening.
År meningen såsom sådan den sanna kunskapen, så ligger
det i sakens natur, att hvarje mening, så snart hon är
mening, också är sann kunskap. Jag skulle således, äfven
när jag hyser den oriktiga meningen, genom henne vara
i besittning af sann kunskap, eller, alldenstund en oriktig
mening alltid betyder okunnighet om den sak, hvarom för
tillfället är fråga, jag skulle vara okunnig genom att hos
mig äga sann kunskap. Detta är uppenbarligen orimligt,
och så är det ock orimligt att med den sanna kunskapen
identifiera meningen.

Men om meningen sålunda icke genom sig själf kan
försvara rangen af sann kunskap, så gif henne det försvar,
hon saknar, och hon kanske skall behålla sin rang. Hon
är icke genom sig själf viss; nåväl, gif henne visshet
annorstädes ifrån, förse henne med bevis. Om meningen
är oviss, så är hon det genom sin dunkelhet; skall hon
blifva viss, så måste hon blifva klar. Nåväl, gif henne
förklaring (Teait. 201—210). Att så kan ske, nekas icke;
och att på detta sätt en verklig kunskap uppkommer,
nekas ej heller. Från meningarnas, de riktiga
meningarnas, dunkla värld letar sig människan småningom fram
till klar insikt, i hvilken ingen tvetydighet längre gömmes,
och som därför är fullt viss och i och med detsamma
fattad såsom sann. Men om meningen för att öfvergå till
sann kunskap behöfver hämta den klarhet, hon saknar,
annorstädes ifrån, och om den ena meningen icke kan
Ifina klarheten från den andra, då de ju alla, såsom blotta
meningar, sakna klarheten; då är ju i och med detsamma
erkändt, att meningen i sig sälf icke är den sanna kun-

FlcUon. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:44:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pwplaton/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free