Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller ati det saken betingande anlaget. Detta kan då äfven
sägas om det verkliga trädet i förhållande till dess frö,
och trädet så till vida anses ur fröet hafva sitt ursprung.
Detta betyder då ingenting annat, än att det, hvilket i
trädet finnes såsom verklighet, det fanns redan i fröet såsom
möjlighet och anlag. Men att själfva verkligheten af trädet
skulle hafva funnits i fröet, det lärer väl ingen vilja påstå,
då ju verkligheten af trädet, till fröet förlagd, dit skulle
förlägga äfven det verkliga trädet, hvilket är orimligt. Det
verkliga trädet har således något, som i fröet alldeles icke
fanns, nämligen själfva verkligheten af sin tillvaro såsom
träd i motsats mot den blotta möjligheten eller det blotta
anlaget. Nu kan det väl icke nekas, att denna verklighet
hos det fullfärdiga trädet är något, och icke någonting
ringa eller för det ifrågavarande trädet tillfälligt; det är
just genom detta något, som trädet verkligen är ett träd.
Hvarifrån har detta något kommit? Ur fröet? Omöjligt.
Det är en regel, som kvarstår orubbad, så länge mänsklig
tanke lefver, att man icke kan bringa fram en sak från
ett ställe, där den saken icke finns; men det något, som
vi kallade trädets verklighet, fanns icke i fröet: det kan
således icke heller därutur framdragas. Så måste då
verkligheten komma annorstädes ifrån.
På ett likartadt sätt förhåller det sig äfven med
vetandet. Det föregås i den mänskliga utvecklingen af
sensationer, varseblifningar, föreställningar, meningar, och
emedan det förutsätter dessa i tiden, så ligger det nära
till hands att påstå, att det också från dem leder sitt
ursprung. Till en viss grad låter detta säga sig. Det fanns
i dem alla, för så vidt de dock voro yttringar af mänskligt
förnimmande, någonting för dem och vetandet gemensamt,
hvilket följaktligen kvarstod äfven då, när vetandet inträdt,
och hvilket, emedan det fanns förut i sensationerna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
