Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna bild vaknar till lif hos mig just med anledning af
de nu varsnade tempelruinerna; men tUur tempelruinernas
åskådande kunde alla momenterna i den bilden omöjligen
komma — t. ex. icke dess helhet, fullständighet och
regelmässiga anordning —, utan de kommo ur den föregående
åskådningen af det oskadade templet. Men skälet, hvarför
åskådningen af tempelruinen framkallade bilden af det
oskadade templet, var dock, att i det förra funnos vissa
likheter med det senare; någon spillra åtminstone gömmer
tempelruinen från sin forna skönhet. Så ungefär tillgår
det också för Platon vid vetandets återinträdande genom
erinringen. Vetandets byggnad såväl som varandets är i
denna lifsformen splittrad till en ruin, där grus och mull
och ogräs gömma de ursprungliga formernas skönhet; att
utur dessa ruiner skapa den forna byggnaden är omöjligt,
men de väcka minnet af den.
Att Platon såsom återerinring betraktade vetandets
faktiska uppkomst i det närvarande lifvet, hade, såsom vi
sågo, sin grund bland annat däri, att han till tidsformen
förläde människans hela personliga lif. Denna tidsform
var visserligen icke inskränkt inom samma gränser som
dem, hvilka begynna och afsluta den förhandenvarande
jordiska existensen, men en tidsform var det i alla fall
och således, äfven enligt Platon, en osjälfständighetens och
relativitetens form. Att det för Platon måste gestalta sig
så, det är alldeles i sin ordning. Platon står på antik
grund. Hans spekulation har icke utgått från den
erfarenhet, hvilken först kristendomen gaf, att själfva
personligheten är af gudaart och äger en absolut betydelse. Den
högsta erfarenhet, han hade att tillgå, var den, på hvilken
Sokrates riktat uppmärksamheten, och som han-äfven själf
nnder en ifrigt sökande ungdom och en allvarligt arbetande
mandom hade lefvat sig till, att inom människan, således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
