Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ting finns, så skall det någonstädes finnas, d. v. s.
upptaga någon plats eller något ram. Att detta togs för
af-gjordt intill Sokrates’ dagar, det bör icke förundra oss,
då det för ganska många gäller såsom ett axiom än i
denna dag. Lättare var det både att observera och
besvara frågan om föränderlighet och oföränderlighet. Det
var nämligen observationen af den förra egenskapens
dålighet och den senares förträfflighet, hvilken först väckte
till lif det filosofiska intresset. Det, som beständigt
förändras eller oupphörligen blifver, stämplar sig själft
såsom ofulländadt, såsom något, hvilket icke kan uppbära
och betrygga sin egen existens och därför behöfver en
grund att stödjas på. Att denna grunden nu i sin ordning
icke får vara föränderlig, i fall han skall duga såsom den
yttersta, det faller nästan af sig själft, då det ju var för
föränderlighetens skull, som det omedelbart gifna icke
kunde uppbära sig själft. Om grunden i sin ordning
förändrades, så kunde det ju hända, att han förändrades
från att vara grund till att vara icke-grund, och då vore
det illa beställdt med världsförklaringen.
Redan tidigt kom man således underfund därmed, att
af de två egenskaperna, föränderlighet och
oföränderlighet, endast den senare vore den yttersta grunden värdig.
Men lika lycklig var man dock icke i att verkligen uppleta
en egenskap, som innebar verklighet och oföränderlighet
på samma gång. En trodde sig hafva funnit det
oföränderliga i vattnet, en annan i luften, en tredje i
atomerna, o. s. v. Ja, äfven den filosof, hvilken till princip
upphöjde själfva rörelsen, det vill just säga
föränderligheten, ville väl däri finna det oföränderliga; ty, mente
han, om allting oupphörligen förändras, såsom
erfarenheten visar, så är det enda af alltsammans, som ständigt
är sig lika, föränderligheten själf. Men denna oförändrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
