- Project Runeberg -  Platon : populära föredrag /
143

(1905) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

endast är genom kunskap, som det varande, det m& nu
vara det fullkomliga eller det ofullkomliga, kan vara till
för mig säsom varande, är naturligtvis en berättigad
förutsättning. Men vet jag, att det sant varande är det, som
jag genom den sanna kunskapen fattar, d& behöfver jag
endast veta, hvilken som är den sanna kunskapen, för att
också få reda på det sant varande. Nu vet jag, att den
sanna kunskapen är vetande eller tänkande. Då måste
det sant varande vara det, som jag vet och tänker, när
jag verkligen vet och tänker. Hvad är detta? Det kan
vara mycket och äga många egenskaper, men en egenskap
måste det tänkta äga, innan det kan på sig tillerkänna
någon annan: det måste vara tänkt. Det tänkta är, jämnt
så långt som det är tänkt, begrepp eller idé. Det sant
varande är således idé.

I idéen anser sig Platon hafva funnit en verklighet,
hvilken icke faller för den kritik, han riktat mot de
föregående filosofernas såsom yttersta grund antagna
verkligheter. Det är visadt, att ingenting växlande och
föränderligt duger såsom princip. Idéen är också öfver all
förändring upphöjd; hon vet af ingen uppkomst, ingen
förvandling, ingen förgängelse. Vi kunna t. ex. tänka på
idéen skönhet. Väl kunna de sköna tingen förändras,
uppkomma och förgå, men skönheten själf träffas af denna
förändring icke. Hon började icke att vara till med den
eller den sköna i tiden framträdande företeelsen, ej heller
upphör hon att vara till, när denna företeelse träifas af
förgängelsen. Så är det ock med hvarje annan idé. Väl
tan man tala om ett idéens framträdande och utveckling
hos en människa, ett folk o. s. v., men om vi närmare
eftersinna, hvad vi därmed vilja säga, så finna vi, att vi
därmed mena en den människans eller det folkets
förändring med afseende å den ifrågavarande idéen, en den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:44:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pwplaton/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free