Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den matematiska kunskapen. Hon får giltighet och
nödvändighet, men under förutsättning af det sinnligas
giltighet. Huru långt således fysiken enligt Platon än kan gå,
och äfven om hon i sig upptager det matematiska vetandet,
så giltig som dialektiken blir hon dock aldrig.
Fysikens första fråga skulle naturligtvis blifva den:
hvad är det, hvarom fysiken handlar? Därpå är redan i
allmänhet svaradt, att det är det blifvande; men hvad är
detta, i fall vi ville gå det närmare på lifvet? Att det
icke är den fullt sanna verkligheten, det var i dialektiken
ådagalagdt; att det icke heller är den rena frånvaron af
verklighet, såsom eleatismen i en viss förtviflan hade måst
erkänna, det följer redan däraf, att vi om det sinnliga
dock hafva något slags kunskap, sinneskunskapen och
allmänföreställningen, hvilka ingalunda innebära den rena
frånvaron af kunskap. Men hvad som i någon grad är
kunskap, måste också till sitt innehåll och föremål hafva
något och icke det rena intet. Något eller i någon grad
verkligt är det sinnliga alltså. Hvad är det såsom sådant?
Ett första svar på denna fråga är lätt nog: det måste
till en viss grad vara eller i sig innebära idé. Hvarför?
Ty det blef dialektikens resultat, att det sant varande är
idé; men då det sant varande måste vara allverklighet,
så att det från sig icke utesluter något, som verkligen är,
så måste då idéen vara en dylik allverklighet, som från
sig icke utesluter något, som verkligen är. Hvad som
verkligen är, är då endast med det villkor, att det har del
i idéen, och det är också jämnt så långt, som det har
del i idéen, eller det har del i idéen jämnt så långt, som
det är. Det förhåller sig härmed alldeles på samma sätt,
som om vi hade bevisat, att ljuset vore det enda, som
vore till för synsinnets uppfattning: vi vore då sedan
förbundne och berättigade att påstå, att den röda, den gula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
