Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— allt detta har händt Platon. Hans sedliga ideal är den
vise, ej egentligen hvad vi kalla den gode. Idealet är
uppenbaradt endast för de rikt begåfvade, ej för de
fåkunnige. Platon är aristokrat äfven i sin sedelära. Den
aristokrati, han hyllar, är intelligensens och den humana
bildningens. Därutinnan är han hellen.
Vi kunna således gärna medgifva, att platonismen är
en hellenisk företeelse. Vi kunna säga mer: hon är blomman
af hellenisk visdom. Alla de safter och krafter, som
i hellenismen rörde sig, hafva lämnat henne sin näring.
Också bär hon högt sin krona, så högt, att man hvarje
ögonblick väntar att få se hennes blad bestrålade af den
kristna bildningens ljus. Det inträffar dock aldrig. Platon
förblifver en hedning, ehuru han i vissa punkter kommit
ända intill gränsen af kristendom. Men just därför att
han gjort detta senare, blir han på sätt och vis en profet
för, hvad komma skulle, och det blef honom beskärdt att
äfven på den kristna bildningen utöfva ett oerhördt
inflytande. Den antika världen gick under, den helleniska
harmonien spillrades, barbarerna trampade gatorna i Pallas
Atenes stad. Då drog han sig sörjande tillbaka, idéernas
konung. Men ur det kaos af lössläppta krafter, som
inträdde på antikens grund, började småningom gestalta sig
ett nytt harmoniskt lif. Med behof af harmoni kom behof
af idé, och detta behof kallade på nytt fram Platon. Han
kom, ännu alltjämt hög och ädelboren i tanke och hållning,
men konung var han ej längre; han ville erbjuda sin
tjänst åt en annan, för hvars fötter han nedlagt sin krona.
Denne andre var ej blott en idéernas man, han var
människornas, och det är mer. För honom kunde Platon
böja sig, och böja sig med ära.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
