Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är den likväl en tidig inflyttare, liksom den förmått lämpa
sig efter olika luftstreck. Starrgräs, kråkris, mjölon- och
odonris bildade tufvorna; men hvad, som för öfrigt täckte
marken i dessa första skogar, veta vi ej; öfverhufvud är
in-vandringstiden för många af våra vanligaste växter ännu
okänd såsom för ljungen och lingonriset, som nu kläda
sådana vidder af den svenska jorden. I sjövikarna täcktes
ytan af vattennatens bruna blad och hvit näckros, som
tycks vara äldre här i landet än den gula. Vi få ej
föreställa oss dessa vatten såsom från början mycket fiskrika,
åtminstone icke artrika. De tidigaste fiskarna här hörde
säkert till laxarnas familj; äfven aborren torde vara en af
de tidigare. Uteslutna ännu så länge voro de, som älska
starkt gräsbevuxen eller också mycket dyig botten, som
ännu ej hunnit bildas. Jag erinrar om att karpfiskarne —
den familj, till hvilken våra flesta sötvattensfiskar, rudan,
mörten, iden, braxen o. s. v. höra — i allmänhet föredraga
sådan botten och att de i Norge knappt finnas utanför
Mjösens och närmast angränsande vattensystem, om ej som
planterade. — Det var ljusa skogar, som kransade dessa
stränder, men de evigt rörliga asparna med löf, som prassla
för hvarje vind, gåfvo dem en orolig karakter, och när
aftonens fläkt somnat och solnedgången färgade sjön som ,
ett rosenblad, så förblef det likväl ett djupt ödsligt
landskap; det vill säga, vi känna det i fantasien så, men det
fanns ingen då, som kunde reflektera däröfver, ty det var
“förr än män sko stämm a hördes“ här, och när den tiden
kom, så talade de rösterna säkert föga om annat än det,
som rörde de närmaste beliofven. Nu sågos inga andra
hyddor här än “bjurhusen“. Ty det var riktig bäfverskog;
grenar med märken af deras skarpa tänder hittas stundom
i mossarna, förmodligen från olika nivåer, eftersom bäfvern,
fast i ringa antal, fortlefvat i norra delen af landet långt
in i detta århundrade — till sist utan fred att utveckla sin
märkvärdiga byggnadsdrift. Den myckna barkfödan brukade
han krydda med kalmus- och näckros-rot. När han i skräm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
