- Project Runeberg -  Hvad torfmossarna förtälja /
21

(1896) [MARC] Author: August Quennerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sverige, men som då intet namn hade, ej gingo mycket
öfver de dagliga behofven. Det må så vara. De gingo
dock öfver dem. Människans tankar måste gå öfver de
dagliga behofven. Däri är ju hennes framåtskridande
uttryckt. Och om själfva grafvarna vittna om hur bjudande
och starka lifvets behof kändes — de döda fingo ju sina
redskap med sig — så röja de dock också aningen om något
oändligt, att det som tycktes slutadt ej var det. Det har
varit kamp för lifvet här i ödemarken, i de stora djupa
skogarna, hur dessa än växlat prägel, och vid de många
sjöarnas stränder. Men för visso har där också funnits fröjd
öfver lifvet, kanske ej så sparsamt utmätt som vi tänka.
Säkert har äfven stenåldersmänniskans öga, när efter vinterns
rusk och långa vedermöda vipan åter hördes (hon var den
tidens lärka eller vårbud) med glädje ett ögonblick hvilat
på kabbalekans gula blommör, där de glänste på kärrängen,
eller undrande skådat hur vildapeln plötsligt klädde sig i
skär blomsterskrud bland de andra träden, som blott kunde
grönska. Dess besk-sura små frukter svara i vårt tycke
föga mot den löftesrika blomsterprakten, men för den tidens
människor kunde äfven de räknas bland den gifmilda höstens
goda gåfvor. — Sinnet har nog icke alltid varit lika hårdt
som deras flinta, och den som skulle vilja dikta en saga från
den tiden och väfva in en tråd af silke bland det gröfre
inslaget, skulle väl icke ha tagit miste på materialierna.
Där vetenskapen stannar, där räcker fantasien oss en vänlig
om än något osäker hand; den vill så gärna af fragmenterna
skapa en helbild. Men — här är föreläsarens värf ute.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qatorf/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free