- Project Runeberg -  Elefantens Naturalhistoria, samt något till upplysning om det längesedan utdöda Mammot- eller Behemotdjuret /
3

(1804) [MARC] [MARC] Author: Conrad Quensel With: Johan Wilhelm Palmstruch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



*     *
*



Elefantens [1] natur blef icke lämpad efter något af
Europas luftstrek, och var det derföre icke underligt, att detta
märkvärdiga djur, som vistas i Afrikas och Asiens
varmaste länder, på lång tid förblef okändt för inbyggarne af
vår verldsdel. Men krigskonsten, ty värr, nästan lika
gammal med vårt slägte, och då så väl som nu, ständigt i
behof af nya uppfinningar, för att locka segern på sin
sida, lärde snart Porus, Konung i Indien, som kände
Elefanternas mod, styrka och läraktighet, hvad man
kunde vänta af dessa, till utseendet förfärande djur, i krig
mot en mägtig fiende. Elefanterne afgjorde väl icke
sällan drabbningens utgång, till deras fördel, hvilkas fanor
de skulle försvara; men den Macedoniske Alexander,
mot hvilken Pori Elefanter stridde, var så gynnad af
lyckan, att de, tillika med tropparna, blefvo slagne. Ibland
de byten, som den Grekiske hjelten, vid sitt segerrika
återtåg, hade att för sitt hemmavarande folk uppvisa,
emottogos Elefanterne med så mycket större beundran, som de
voro de första, hvilka inom Europas gränsor blifvit sedde.
Många år derefter träffade Romerska legionerna dessa
djur i Pyrrhi armé; Antiochus räknade äfven på deras
styrka till sitt försvar; Hannibal och Jugurtha stridde med
tillhjelp af Elefanter i Afrika, och efter dessa krig blefvo
de icke mera sällsynta i Italien. Vid Romerska Fältherrarnas
högtidliga triumfer, ökades ståten med Elefanter, som
dels drogo segervagnen, dels leddes framför den. De
nyttjades att afstraffa brottslingar med lindrigare eller
grymmare dödssätt, hvilka Elefanten efter befallning verkställde.
I den så kallade Circus såg man Elefanter kämpa med
Lejon, Tigrar och Leoparder, dem de ofta öfvervunno.
Romerska Kejsarne gjorde det till ett af de förnämares
nöjen, att med kastspjut döda Elefanter; i hvilka blodiga
tidsfördrif äfven Fruntimmer deltogo, med en kallsinnighet
som icke tillhör deras kön. — Ifrån dessa tider datera sig
de äldsta berättelser vi äga om Elefanten, men flere af

[1] Elephas maximus Linnéy. — Eleph. indicus & capensis
Cuvier. — Närvarande Utkast uppsattes på begäran, då man i
anledning af en lefvande Elefant, den första som mig vitterligen
varit i Sverige, hade tillfälle anmärka, huru oriktiga begrepp man
i allmänhet har om detta djur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qcelefant/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free