- Project Runeberg -  Elefantens Naturalhistoria, samt något till upplysning om det längesedan utdöda Mammot- eller Behemotdjuret /
21

(1804) [MARC] [MARC] Author: Conrad Quensel With: Johan Wilhelm Palmstruch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

0.1

och man ser deras erkänsla mot de förra och begär att
hämnas de sednare. Af dessa motsatta egenskaper togo
Afrikanerne sig anledning att tro Elefanten äga 2:ne
hjertan, det ena lor ädelmodet, hvaraf han var en sinnebild
i fornåldern, det andra för hämdgirigheten och vreden.
Liksom han hos Egyptierna tjente till sinnebild för
plötslig räddhåga, derföre att han grumlade vatten förr än
han såg deri; man föregaf att han fruktade se sin egen
bild. Med uppmärksamhet afhör han sin husbondes
befallningar Och tecken, misstager sig icke och verkställer
dem ulan förhastande. Cicero sade om dem: »klokare
djur linnes icke.» — Kornacken sitter på halsen der bästa
stället är, emedan djurets vaggande och tunga gång
skakar mera den, som sitter på ryggen; töm eller betsel
behöfves icke, utan äro blotta ord ofta tillräckliga , i
synnerhet om Elefanten är väl bekant med sin Kornack; när så
fordras sticker han djuret på öronen, hufvudet eller
snabeln med en krokig jernspets, lastad i ändan på en käpp.
Ilastade till krig, buro de på ryggen ett litet hus, sora
rymde 4 eller 6 personer, väpnade med den tidens
brukliga och icke bullersamma skjutgevär. Men sedan krutet
uppfans, kunna ej Elefanter mera i arméer uppställas
emedan de svårligen vänja sig vid eld, smällar och hastigt
påkommande dunder. De förnäma färdas ännu på
Elefanter i Indien, och r.yltja dem till resor, jagt m. m.
Konungen i Pegu låter beslå försvarständerna med dyrbara
metaller, måla snabeln, ansigtet och öronen, samt hänga
ädla stenar, bjällror och dylikt på dem , som åtfölja
honom vid spatserfarler eller äro närvarande vid de audienser
som han ger. Elefanten tycker om barn; han synes älska
ståt och prydnaden af en grann drägt, men höglärdas icke
deröfver och blir ej ostyrig, utan lika undergilven sin
Kornack; en omständighet säger Buffon, hvilken borde
öfvertyga Indianerna, som tro- själavandringen, att ingen
mensklig själ bor i Elefanten. Man betjenar sig af den ,
att draga svåra tyngder; han spännes för vagnar, drar
kanoner öfver berg, stora timmerstockar vid skeppsvarfven,
lyfter ansenliga tyngder, behöfver sällan hvila och gör
allt detta utan motsträfvighet, endast ban <j misshandlas
och honom visas erkänsla för sin goda vilja samt an han
får hvad man lofvar; lor en butelj arrack , som visas
honom, gör han allt hvad han kan, men b-, drar man
honom, bjuder han till att hämnas, lian skali kunna göra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qcelefant/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free