Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med vemodig humor det forakt och de smädelser som
fordom drabbade alla qvinnosaksvänner.
— Lucy Stone, — sade hon med sin lugna
altröst, — likaväl som miss Anthony och jag, kunna
minnas den tid då vi plägade hedras med ruttna ägg
från publiken, och icke med blommor och applåder,
såsom i dag’.
På estraden sutto omkring ett dussin af hennes
samtida i arbetet for qvinnosaken och för slafveriets
upphäfvande. Sedan mrs S. slutat sitt tal, blefvo de
utländska gästerna presenterade och vänligt mottagna
af publiken. Strax derpå begynte denna att ropa på
flera af sina gunstlingar. Den ena efter den andra
leddes fram under hurrarop och bifallsyttringar. Der
syntes Frederick Douglas, f. d. slafven, sedermera
kongressman, och en af qvinnosakens äldsta vänner. Der
syntes Robert Purvis, likt konung Saul hutvudet högre
än andra. Den ståtliga gubben darrade af rörelse,
då han, ofta afbruten af publikens ovationer, talade
om forna tider. Der sågs Mary Grew i grå
qväkar-drägt, med milda barnaögon och snöhvitt hår. Der
stapplade fram den 85-åriga Amy Post, rak i ryggen
och rödblommig. Hennes hus var fordom en
tillflyktsort för otaliga rymmande negerslafvar. Der stod
Henry Blackwell, talare och skriftställare, dessutom
känd såsom den enda man i Amerika, hvilken tillåtit
sin hustru, Lucy Stone, att bibehålla sitt eget namn
oförändradt efter giftermålet. Båda makarna redigera
jemte sin dotter „the Woman^ Journal". Der sågs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
