Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att dölja eller hjelpa rymmande slafvar, var
förbjudet med så höga böter, att de stundom nästan
uppslukade en hel förmögenhet. Många förmögna
familjer blefvo bragta till tiggarstafven, emedan de icke
kunde förmå sig att utlemna flyktingar, som sökt
skydd hos dem. Sjelfva George Washington var så
genomträngd af sin tids åskådningssätt, att han med
oblidkelig stränghet förföljde en af sina förrymda
slaf-vinnor och hennes barn från Virginien ända upp till
Kanada.
Det var med ett ord populärt, att anse slafveriet
som en nödvändighet, och i högsta grad impopulärt
att vara abolitionist. I böljan var det förenadt med
åtlöje, senare med fara. Det ansågs förryckt,
opraktiskt, hufvudlöst och — kanske framför allt — icke
förenligt med god ton. De svarta voro så föraktade,
ansågos tillhöra en ras, så mycket lägre än den hvita,
att den som antog sig deras sak äfven ådrog sig en
del af det förakt som vidlådde dem. Slöt sig en
framstående man till abolitionisterna, runkade man på
hufvudet: — sorgligt, att åter en begåfvad man
blifvit förvillad af de galna abolitionisterna! — Att nu
tänka sig dylika yttranden, förefaller onekligen
besynnerligt. Men alla äro vi barn af vår tid. Är det ej
troligt, att många goda och för sin tid upplysta
personer lugnt åsågo hex- och inqvisitionsdomstolamas
domslut satta i verket?
Till denna allmänt menskliga omständighet
sällade sig i Amerika den säregna svårighet, i hvilken
frågan om slafVeriets upphörande måste inveckla nord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
