Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raste skimmer, de rodna, det ligger en luftig, färgrik
dager öfver dem. Men då soluppgången är förbi,
återfalla de i sin förra enformiga tarflighet.
Naturen har icke sinne för någonting, hon
förgäter floder, träd, liflig grönska. Hon har ingen kraft,
ingen färg, ingen omvexling att bortgifva. Hon
skapar med vårdslös hand de milslånga slätterna, för att
sedan få vara i fred. Hon väntar, hon hvilar, hon
tager en ansats, hon drager in andedrägten. . .
Tåget stannar vid en by med en handfull hus,
sandiga gator, skrikande diligenskuskar — — —
hvar är fallet? Intet dån höres. Men nedanför staden
synes ett hvitt skimmer–––––––
Mäktiga, vilda, majestätiska Niagara. — — —
Verldens alla vatten hafva samlats för att hylla
sin drottning. Det är en verldsdel af strömmar,
forsar, vattenfall, genomskurna holmar, uddar .och
förvittrade klippor.
Mellan trasiga mörka granar synes en lodrät,
kupig skifva af grönt vatten, treljerdedels engelsk
mil lång och 175 fot hög. Det rusar utför med
1,500,000,000 kubikfot i minuten, med en hastighet af
20 å 27 engelska mil i timmen. Klargrönt, nedtill
med en hög vall af fradgande, kokande, fräsande
skum. Solen lyser på det hvita och det gröna. Det
glimmar, gnistrar, som ädelstenar på kristall. Stundom
skymmes diamanterna af fantastiska dimslöjor;
stundom synes breda, svartblå penseldrag på vattenväggen:
stundom är den blekt blågrön som ett hafrefält;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
