Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tog hvaije litet rökoffer brändt till hans ära. Man
säger att deras hemlif är mönstergiltigt och att de
stundom något oförsigtiga goda gemingar, hvartill
hans varma hjerta forleder honom, regleras af hennes
kyligare uppfattning.
Vår uppmärksamhet kretsade snart, förlåtligt nog,
uteslutande kring hennes man.
Lyckligtvis var han vid ett ovanligt godt och
tillgängligt lynne och den lilla kretsen, som på ett
undantag när bestod af idel förtrogna vänner, tycktes
inspirera honom. Han satt i en besynnerlig,
hopkrum-pen och tvinnad ställning i en stor länstol och rökte
ihärdigt, något ovanligt i Amerika om fruntimmer
äro närvarande, men Mark Twain har naturligtvis
privilegium att begå ovanligheter. Först satt han
vanligen tyst, tills konversationen hade nått en viss
punkt, hvarefter han föll in i samtalet, först
långsamt mumlande med pipan mellan tänderna, men
småningom lifligare, tills slutligen pipan hamnade i
den gestikulerande handen.
Talet föll på negrerna och Onkel Toms stuga,
samt hur Frederick Douglas ännu 12-15 år tillbaka
för sin fargs skull nödgades åka i kreatursvagn på
jemväg.
— Ja, — sade mrs Stowes syster, som var
närvarande, — Harriet var så hatad för att hon skref
Onkel Toms stuga, att många prester varnade sina
forsamlingar för hennes förderfliga inflytande, emedan
hon ville omintetgöra Guds verldsordning.
— Haha, — inföll Mark Twain, — de böra ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
