Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi hade besökt flera liknande skolfester i andra
stater och funnit att de alla gingo i samma stil. En
elementarskola i Chicago, der eleverna nästan
uteslutande voro barn ur arbetande klassen, skilde sig icke
i väsentlig grad från öfriga skolor dem vi besökt,
hvarken beträffande elevernas uppförande och sätt,
eller halten af deras prestationer. Der utdelades
bland annat en mängd pris, bland dem tre för de
bästa afhandlingama om fosterlandskärleken, skänkta
af det rika tidningsbolaget „The Chicago Daily News.“
Det var förvånande att höra hur ledigt dessa ämnen,
skrifna af 12—14 åringar, voro hopsatta, och hvilken
insigt i fäderneslandets historia de visade.
Icke långt från Indianapolis låg det lilla
Irving-ton University. Detta är egentligen ett kollege och
eger icke heller såsom sådant något stort anseende.
Det var ett typiskt, landtligt, amerikanskt kollege i
Vestem, med ett litet internat och en stor skara
externer. Huset var nytt och låg under gamla
skuggrika träd. Der ute spatserade qvinliga och
manliga studenter i grupper, en del läsande öfver
sina tal, andra pratande och fläktande sig med
sol-Qädrama.
En „lady-professor“, klädd i hvitt musslin med
violett skärp, mottog oss och visade oss med stor
vänlighet omkring, hvarefter hon förde oss till
festsalen. Hon hade studerat i Europa och vägrade
leende att mottaga den professorstitel vår
följeslaga-rinna, i enlighet med bruket i Amerika, gaf henne
liksom öfriga lärare vid kolleget. — Vi yankees ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
