Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af egaren, en man med menlöst utseende och svarta
tandstumpar. Bethell rörde sig omkring med samma
lokalkännedom som om han varit i sitt eget rum.
Han tummade om blusar och stöflar, stack sin käpp
under hyllorna och tycktes taga in situationen med
en half blick ur ögonvrån.
— Se hit! — sade han och tog ett föremål,
liknande ett klumpigt träsvärd från en hylla, fyld med
dem. De utgjorde slidan till två skarpa och breda
knifvar eller korta svärd, hvilka voro så tunga, att
vi knapt förmådde lyfta dem.
— Ge nu hit den andra leksaken! — sade
detektiven till mannen. Denna skrattade förläget och
räckte oss långsamt en hopslagen solfjäder, nätt
utskuren i mörk brons. Vi försökte förgäfves öppna
den. Bethell tryckte på en fläck i handtaget, som
öppnade sig och visade skaftet af en smal, hvass
knif, 1 fot lång.
Detektiven höll upp svärden och knifven mot
mannen och skakade på hufvudet.
— Se, hur behändigt det är att bära denna
oskyldiga träslida under sin vida blus och gå med
denna nätta solfjäder i handen! Man är obeväpnad,
förstås, men om man möter någon en mörk natt i
ett gathörn, så har man alla nödiga instrument till
hands. Åh, John Chinaman! Tro icke, att jag ej
känner dina konster. Du ser oskyldig ut, men djefvulen
följer i dina spår.
Vi gingo öfver gatan till en stor, gapande mörk
gård.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
