Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till mitt lilla hem i bergen. Är mycket ledsen att
icke ha träffat er. Om ni ej har något bättre på
ert program, så kom i morgon till — der jag vill
möta er.“
Vi träffades på utsatt tid i Oakland, en liten
stad nära San Fransisco, hos ett par förträffliga
systrar, föreståndarinnor för en flickpension. Hela huset
var fyldt af varmt solsken, muntert sorl af unga
röster och flitigt mummel från klassrummen.
Joaquin Miller, sittande i förmaket, företedde en
skarp kontrast till drnna hvardagliga hemtrefnad.
Hopsjunken, skranglig, ful, vårdslöst klädd, vårdslöst,
likgiltigt sätt. Han uppsteg, fastade på oss ett par
besynnerliga blå ögon, eldiga men beslöjade. Gaf oss
en långsam handtryckning, vände sig omkring, halft
förläget, halft frånvarande, och satte sig ned, med
händerna inpressade mellan knäna. Det var endast
hans ögon, som räddade honom från att vara absolut
obehaglig. Hans drag påminde om Sttfart MilFs,
hvilken, om än en stor tänkare, icke utmärkte sig för
fysisk skönhet. Hans hy var rödlätt, pannan kal och
i nacken hängde en tofs stripigt blondt hår. Men
ögonen hade absorberat allt, som kunde häntyda på
en skaldenatur med dess aldrig hvilande böljor af
oro, längtan, passion, vemod. Dessa ögon hade
kanske värit vackra i ett annat ansigte. Nu voro de
endast intressanta.
Efter att ha låtit konversationen sköta sig bäst
hon kunde, såg han plötsligt upp och frågade
allvarligt: — mår ni riktigt väl? — Sedan han gjort denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
