Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det alldeles likgiltigt. Vid Herkules! Jag säger vad jag tänker. Men jag
skiljer mig från de andra därigenom, att jag vet vad som är fult och vad som
är vackert, och det är något som våra diktare, sångare, dansare och
skådespelare inte förstå.
— Men det gör mig ont om Fabricius. Han var en god kamrat.
— Hans egenkärlek blev hans fördärv. Alla misstänkte honom, fastän
ingen visste något bestämt, men han själv kunde inte hemlighålla något utan
berättade det i förtroende åt vem som helst. Har du hört historien om Rufinus?
— Nej.
— Kom då med in i frigidarium, så skall jag berätta den, medan vi bli
avkylda.
De gingo in i frigidarium, i vars mitt en springbrunn med rosafärgat vatten
plaskade och spred omkring sig en doft av viol. Där slogo de sig ned i
nischer, som voro klädda med siden. Det rådde en stunds tystnad. Vinicius
betraktade tankfullt en faun av brons, som höll armen om en nymf med
framåtböjd överkropp och girigt sökte hennes mun med sina läppar. Därpå
sade han:
— Denne har rätt. Detta är det bästa i livet.
— Mer eller mindre. Men du älskar ju också kriget, vilket jag inte gör,
ty i krig bryter man naglarna och deras rosafärg försvinner. Men var och
en har ju sin passion. Cæsar tycker om sång, isynnerhet sin egen; den
gamle Scaurus älskar en korintisk vas, som står vid hans säng om natten och
som han kysser, då han inte kan sova. Han har redan alldeles kysst bort
ränderna på den. Säg mig, skriver du inte vers?
— Nej, jag har aldrig lyckats få ihop en hel hexameter.
— Och du spelar inte luta eller sjunger?
— Nej!
— Och du deltager inte i kapplöpningar?
— En gång för länge sedan körde jag ett spann i Antiochia, men utan
framgång.
— Då är jag lugn för dig. Vilket parti i hippodromen tillhör du?
— De grönas parti.
— Då är jag riktigt lugn, isynnerhet som du äger en stor förmögenhet, även
om du inte är så rik som Pallas eller Seneca. Ty, ser du, hos oss är det för
närvarande bra att kunna skriva vers, att kunna sjunga till luta, deklamera
eller uppträda på cirkus, men ännu bättre och framförallt säkrare är det att
inte skriva några verser, inte sjunga eller uppträda på cirkus. Men bäst är
det att kunna beundra, då skalden beundrar. Du är en vacker ung man, du
kan alltså på sin höjd löpa fara, att Poppæa förälskar sig i dig. Men därtill är
hon alltför erfaren. Hon har fått tillräckligt med kärlek av sina två
föregående män, med den tredje åsyftar hon något annat. Vet du, att den där
dumme Otho alltjämt älskar henne ända till vanvett? Han irrar omkring bland
de spanska klipporna och suckar och längtar, och han vanvårdar sitt yttre till
den grad, att han endast ägnar tre timmar om dagen till att frisera sitt hår.
Vem kunde väl trott något sådant, isynnerhet om Otho?
— Jag förstår honom mycket väl, men om jag varit i hans ställe, skulle
jag handlat annorlunda, svarade Vinicius.
— Hur då?
— Jag skulle ha värvat några trogna legioner bland bergsborna där. De äro
utmärkta soldater, dessa iberier.
— Vinicius! Vinicius! Jag hade nästan lust att säga, att du inte vore i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
