Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- 10 -
— Om. det är en slavinna, så kan du ju köpa henne.
— Det är ingen slavinna.
— Vad är hon då? En av Plautius* frigivna?
— Då hon aldrig varit slavinna, kan hon väl inte vara någon frigiven.
— Men vad är hon då?
— Jag vet inte. En kungadotter eller något dylikt.
— Du väcker min nyfikenhet, Vinicius.
— Om du vill höra på mig, skall du få din nyfikenhet tillfredsställd
genast. Hennes historia är inte lång. Du kände kanske själv Vannius,
suever-nas konung, som fördrevs från sitt land och uppehöll sig en längre tid här i
Rom och till och med gjorde sig känd på grund av sin skicklighet i
tärningsspel och sina framgångar på tävlingsbanorna. Cæsar Drusus satte honom åter
på tronen. Vannius, som i själva verket var en duktig man, regerade i
början utmärkt och förde lyckliga krig. Men slutligen började han förtrycka
icke blott grannarna, utan till och med sina egna suever. Då beslöto hans
båda systersöner Vangio och Sido, söner till hermandurernas konung Vibilius,
att tvinga honom att åter bege sig till Rom — för att här söka sin lycka i
tärningsspel.
— Allt detta vet jag, det var inte länge sedan, det rar ju på Claudius’ tid.
— Det kom alltså till krig. Vannius kallade japygerna till sin hjälp, men
hans kära systersöner kallade lygierna, som hade hört talas om Vannius’
rikedomar, och dessa strömmade till i sådana skaror, att Claudius började bli
orolig för sitt rikes gränser. Han ville inte blanda sig i barbarernas krig, men
han skrev till Atelius Hister, som hade befälet över Donaulegionen, att han
skulle hålla ett öga på krigets gång och inte tillåta, att det romerska rikets
fred stördes. Hister tog löfte av lygierna att inte överskrida gränsen, och
dessa icke blott gingo in härpå, utan de gåvo till och med gisslan, bland vilka
deras egen befälhavares maka och dotter befunno sig. Du vet ju, att
barbarerna draga i fält med både hustrur och barn. — Min Lygia är alltså dotter
till denne fältherre.
—• Hur vet du allt detta?
— Aulus Plautius har själv berättat mig det. Lygierna överskredo
visserligen ej gränsen, men barbarer komma ju som en stormvind och fly lika hastigt.
Så försvunno också lygierna. De slogo Vannius’ suever och japyger, men
deras konung föll på slagfältet, sedan drogo de bort med sitt byte och lämnade
gisslan kvar hos Hister. Modern dog kort därefter, och barnet skickade
Hister till Pomponius, som regerade över hela Germanien. Denne återvände
efter krigets slut till Rom, där, som du vet, Claudius tillät honom hålla ett
triumftåg. Den gången gick flickan bakom segrarens vagn, men då gisslan ju
inte kan behandlas som krigsfångar, så visste inte Pomponius, vad han skulle
göra med henne. Slutligen gav han henne åt sin syster Pomponia Græcina,
Plautius’ maka. I detta hus, där alla, från familjens överhuvud och ner till
hönsen i hönshuset, äro dygdiga, växte hon upp till jungfru, tyvärr så dygdig
som Græcina själv och så vacker, att till och med Poppæa vid sidan om henne
skulle se ut som ett höstfikon bredvid ett hesperiskt äpple.
— Vad hände så vidare?
— Jag har ju sagt dig, att från det ögonblicket, då jag såg, hur solstrålarna
skeno genom hennes kropp, är jag vansinnigt förälskad i henne.
>— Är hon lika genomskinlig, som en ung sardin?
— Låt bli att skämta, Petronius! Om den otvungna ton, med vilken jag
talar om min lidelse, vilseleder dig, så må du komma ihåg, att en ljus klädnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
