Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 21 -
past mer än en gosse, då han förälskade sig så häftigt i Berenice, att han
höll på att dö av längtan efter henne. Även jag skulle kunna älska så, o
Lygia. Rikedom, ära, makt — allt är värdelöst. Den rike finner en ännu
rikare, den namnkunniges ära fördunklas av en annans ännu mäktigare — men
kan väl Cæsar själv eller en av gudarna erfara en större lycka än en vanlig
dödlig, då han kysser sin älskades mun? Kärleken gör oss lika gudarna, o
Lygia!
Hon lyssnade till hans ord med oro och förvåning, och på samma gång
tycktes det henne, som om hon lyssnat till en grekisk flöjt eller cittra.
Ibland föreföll det henne, som om Vinicius sjöng en sällsam sång, som satte
hennes blod i svallning och fyllde hennes hjärta med längtan och oro. Och
hon kände, att han väckte till liv något inom henne, som hittills slumrat, och
som tog allt fastare och skönare form för hennes ögon.
Under tiden hade solen för längesedan passerat Tibern och stod nu lågt
över Janiculus. De orörliga cypresserna färgades av ett rödaktigt skimmer.
Lygia lyfte sina blå ögon, som tycktes nyss ha vaknat ur en dröm, mot
Vinicius, och plötsligt, då han böjde sig ner över henne med en bedjande blick i
sina ögon, föreföll han henne skönare än alla grekiska och romerska gudar,
vilkas statyer hon sett i templen. Han grep hennes hand och frågade:
— Förstår du inte, Lygia, varför jag säger dig allt detta?
— Nej, svarade hon så tyst, att Vinicius knappt hörde det.
Men han trodde henne inte, utan han drog hennes hand häftigare till sig,
och han skulle ha tryckt den underbara flickan till sitt klappande hjärta, om
icke den gamle Aulus närmat sig dem.
— Solen går snart ned, sade han, tag er i akt för kvällskölden och skämta
icke med Libitina.
— Nej, svarade Vinicius. Jag har icke togan på mig, och ändå känner jag
ingen köld.
— Och ändå synes bara halva solskivan bakom kullen, svarade den gamle
krigaren. Här ha vi inte Siciliens milda klimat, där folket på aftonen samlas
på torget för att med sång taga avsked av den försvinnande Phæbus.
Och han glömde, att han nyss hade varnat dem för Libitina och började
berätta om Sicilien, där han hade stora egendomar, som han älskade. Han
talade också om, att han mer än en gång hade tänkt flytta över till Sicilien
för att där tillbringa slutet av sitt liv. Han, vars huvud var vitt av många
vintrar, hade haft nog av frost. Ännu hade löven inte fallit av träden, och
ännu var himlen blå, men då vinrankan blev gul och snön föll på de albanska
bergen, och gudarna hemsökte campagnan med genomträngande stormar, då
skulle han kanske flytta till Sicilien med hela sitt hus.
— Tänker ni verkligen lämna Rom, Plautius? frågade Vinicius oroligt.
— Jag har länge önskat det, svarade Aulus. Det är lugnare och tryggare där.
Därefter började han åter prisa sina hjordar, sin trädgård och sitt hus, sotn
låg inbäddat i lummig grönska, samt kullarna, där timjan och krasse frodades
och bina svärmade. Men Vinicius brydde sig ej om denna herdeidyll, han
tänkte endast på, att han kunde förlora Lygia, och han såg bort till Petronius,
ty endast av honom väntade han sin räddning.
Petronius, som satt bredvid Pomponia, njöt av anblicken av den sjunkande
solen, trädgården och människorna vid fiskdammen. Deras vita kläder
färgades gyllene av aftonsolen. Himlen började skifta som en opal i purpur och
violett. Cypressernas mörka konturer framträdde ännu tydligare än om dagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
