Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 23 —
inte att sova i natt. Jag skall låta piska en av mina slavar och glädja mig
åt hans stönanden.
— Tyst! ropade Petronius. Din åtrå påminner ju om en svarvares från
Subura.
— Det spelar ingen roll. Jag måste äga henne. Jag har vänt mig till dig
för att få ett råd, men om du inte kan hjälpa mig, så kan jag hjälpa mig
själv. Aulus betraktar Lygia som sin dotter, varför skulle jag då betrakta
henne som en slavinna? Om det också inte finns någon annan utväg, så må
hon bestryka mina dörrposter med vargister och slå sig ned vid min härd
som min rättmätiga maka.
—• Lugna dig, du rasande ättling av konsuler. Vi föra icke barbarerna
bundna vid våra stridsvagnar, för att vi skola gifta oss med deras döttrar.
Överväg först alla hederliga, enkla medel, och låt oss först noga genomtänka
saken. Chrysothemis tycktes även mig en Zeus’ dotter, men ändå gifte jag
mig inte med henne, lika litet som Nero gifte sig med Acte, fastän man
påstod henne vara dotter till konung Attalus. Lugna dig bara. Tänk på, att om
hon för din skull vill lämna Aulus’ hus, så ha dessa ingen rätt att hålla
henne kvar, och du må veta, att det inte bara är du, som är upptänd av lidelse;
Eros har också hos henne upptänt samma låga. Det såg jag, och du kan tro
mig. Hav tålamod! Det finns medel mot allt, men i dag har jag redan tänkt
för mycket, och det tröttar mig. Men jag lovar dig att tänka över saken i
morgon, och Petronius skulle ej vara den han är, om han icke kunde finna
någon utväg.
Återigen sutto de tysta. Efter en stund sade Vinicius, redan betydligt
lugnare:
—• Jag tackar dig. Må Fortuna vara dig nådig.
— Hav bara tålamod.
— Varthän låter du nu föra oss?
— Du är lycklig, du, som äger den du älskar!
—• Jag? Vet du, vad som roar mig hos Chrysothemis? Att hon bedrar
mig med en mina egna frigivna slavar, lutsångaren Theocles, och tror, att jag
inte märker det. En gång älskade jag henne, men nu endast roas jag av
hennes lögner och hennes dumhet. Följ med mig in till henne. Om hon
börjar kokettera för dig, så kom ihåg, att jag icke är svartsjuk.
Då de befunno sig i det yttre gemaket hos Chrysothemis, lade Petronius sin
hand på Vinicius arm och sade:
— Vänta, jag tror, att jag funnit en utväg.
— Må alla gudar belöna dig.
—• Ja, jag tror, att det är ett osvikligt medel. Vet du vad, Marcus?
— Jag hör.
— Om ett par dagar skall den gudomliga Lygia i ditt hus förtäras av
De-meters eld.
— Du är större än Cæsar! utropade Vinicius hänförd.
IV.
Och Petronius höll sitt ord. Dagen efter besöket hos Chrysothemis sov han
länge, men på aftonen lät han bära sig till Palatinen och hade ett förtroligt
samtal med Nero. Som en följd av detta syntes på tredje dagen en centurion
i spetsen för några pretorianer utanför Plautius’ hus.
Tiderna voro osäkra. Sådana budbärare kommo oftast med budskap om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
