Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 45 —
— Om nämligen Xenophanes’ sfär är rund, då kan man ju med foten
rulla en sådan gud framför sig, som en tunna.
Men Domitius Afer, en gammal skojare och angivare, upprördes av denna
monolog, och i vredesmod hällde han falernervin ut över hela sin tunika
Han hade alltid trott på gudarna. Folk sade, att Rom skulle falla, och det
fanns till och med sådana, som påstodo, att undergången redan börjat. Och
om detta var sant, så skedde det endast därför, att ungdomen hade förlorat
sin tro, och utan tro fanns det ingen dygd. Man hade förgätit de gamla
stränga sederna, och det fanns ingen, som tänkte på, att epikuréerna icke
skulle kunna hålla stånd mot barbarerna. Vad honom själv beträffade,
beklagade han djupt, att han varit tvungen att tippleva sådana tider, att han
måste söka sin tröst i nöjen.
Vid dessa ord tryckte han en av de syriska danserskorna till sitt bröst och
började kyssa hennes nacke och skuldror med sin tandlösa mun. Men då
konsul Memmius Regulus såg detta, brast han ut i ett högljutt skratt, lyfte
sitt skalliga huvud och sade:
— Vem vågar påstå, att Rom håller på att gå under? Dumheter! Jag,
som är konsul, vet det bättre. Videant consiiles! Trettio legioner övervaka
vår pax romanal
Han satte händerna för tinningarna och skrek, så det hördes över hela
salen:
— Trettio legioner! Trettio legioner! Från Britannien ända till parthiska
gränsen!
Men plötsligt lade han fingret på pannan och sade:
— Jag menar trettiotvå.
Och han sjönk ned från stolen, och började snart kasta upp flamingotungor,
rostade svampar, gräshoppor i honung, fisk, kött och allt, vad han ätit och
druckit.
Antalet av de legioner, som vaktade freden i Rom, lugnade emellertid icke
Domitius: Nej, nej, Rom måste gå under ty man hade förlorat tron på de
gamla gudarna. Rom måste gå under; men ack så sorgligt! Ty livet var
härligt, Cæsar var nådig och vinet gott! Ack, så sorgligt!
Och han gömde sitt ansikte vid den syriska danserskans skuldra och brast
i gråt:
— Vad skall ett liv efter detta tjäna till? — Achilles hade rätt. Det är
bättre att vara slav i denna soliga värld än konung i underjorden. För övrigt
är det ännu icke bevisat, otfl gudarna överhuvud existera, fastän otron är
allmänt utbredd bland ungdomen.
Lucanus hade under tiden blåst bort allt puder från håret på Nigida, som
hade insomnat. Därpå tog han murgrönsrankor från en vas, som stod
framför honom på bordet och slingrade dem om pannan på den sovande. Sedan
smyckade han även sig själv med murgröna och upprepade med den djupaste
övertygelse:
— Jag är ingen människa, utan en faun
Petronius var icke berusad, men Nero, som i början druckit litet för att
ej skada sin "himmelska" röst, tömde sedan den ena pokalen efter den andra.
Han ville sjunga en del av sina grekiska sånger, men han hade glömt dem och
stämde av misstag upp en vers av Anakreon. Pythagoras, Diodorus och
Terp-nos ackompanjerade honom, men de tröttnade snart och slutade. Nero
prisade med hänförelse Pythagoras’ skönhet och kysste hans händer. Blott en
gång förut hade han sett sådana vackra händer, men hos vem?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
