Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ansikte i palatset hennes misstankar. Med kännarblick granskade hon Lygias
gestalt, varje drag i hennes ansikte — och förskräcktes. Det är ju en nymf,
tänkte hon, henne måste Venus ha fött. Och plötsligt kom hon att tänka på
något, som aldrig förut hade fallit henne in vid åsynen av en vacker kvinna,
att hon själv var betydligt äldre. Olika farhågor korsade hennes huvud.
Nero hade kanske icke sett flickan eller åtminstone icke uppskattat henne
tillbörligt. Men vad skulle ske, om han mötte henne mitt på dagen i
solskenet, så underbart vacker som hon var? Och hon var ju ingen slavinna
utan en kungadotter, visserligen härstammande från barbarer, men ändå en
kungadotter.
— Odödliga gudar! tänkte hon. Hon är lika skön som jag, men yngre.
Rynkan mellan Poppæas ögonbryn blev djupare, och hennes ögon började
lysa i en elak glans under de gyllene ögonfransarna. Hon vände sig mot
Lygia och frågade med skenbart lugn:
— Har du talat med Cæsar?
-—- Nej, härskarinna.
— Varför vill du hellre vara här än hos Aulus?
— Jag vill hellre vara i Aulus hus, härskarinna, men Petronius har
förmått Cæsar att taga mig därifrån. Jag är här mot min vilja, härskarinna.
— Och du vill återvända till Pomponia?
Denna fråga framställde Poppæa med mild röst, och Lygia började åter
hoppas.
— Härskarinna, sade hon och sträckte ut sina händer mot henne, Cæsar
har lovat att giva mig som slavinna åt Vinicius, men förbarma dig över mig
och sänd mig tillbaka till Pomponia.
— Petronius har alltså intalat Cæsar att taga dig från Aulus och skänka
dig åt Vinicius?
— Ja, härskarinna. Vinicius skall låta hämta mig redan i kväll, men du,
som är god, förbarma dig över mig.
Vid dessa ord böjde hon sig ned, grep tag i fållen på Poppæas dräkt och
väntade med klappande hjärta på hennes svar. Men Poppæa betraktade henne
med ett ondskefullt leende och sade:
— Jag lovar dig, att du redan i dag skall bli Vinicius’ slavinna.
Och hon gick därifrån, lik en vacker, men ond dröm. Till Actes och Lygias
öron nådde blott barnets skrik, ty det hade börjat gråta utan synbar anledning.
Lygias ögon fylldes av tårar, men efter en stund fattade hon Actes hand
och sade:
— Låt oss vända tillbaka. Hjälp bör man endast vänta från Gud.
De återvände till atrium, där de stannade till aftonen. Då det blev mörkt
och slavarna buro in oljelampor med stora lågor, voro båda mycket bleka.
De lyssnade båda oavlåtligt, om ingen kom. Lygia sade upprepade gånger,
att fastän det var svårt att lämna Acte, hon likväl föredroge, att det skedde
redan i dag, ty Ursus väntade ju redan på henne därute i mörkret. Hon
andades allt häftigare och häftigare av sinnesrörelse Acte samlade ihop så många
juveler hon kunde finna ,sydde in dem i en flik av hennes dräkt och besvor
henne att icke tillbakavisa denna gåva, som kunde bliva henne till nytta under
flykten. Ofta inträdde en djup tystnad, endast avbruten av hörselvillor. Än
trodde de sig båda höra viskningar bakom förhänget, än ljudet från ett barn,
som skrek och hundar, som skällde.
Plötsligt drogs förhänget ljudlöst åt sidan och en lång, mörk man med
koppärrigt ansikte inträdde i rummet. Lygia igenkände genast i honom
Ata-cinus, en av Vinicius’ frigivna slavar, som hon hade sett i Aulus’ hus. Acte
gav till ett rop,, men Atacinus bugade sig djupt och sade:
— Marcus Vinicius låter hälsa den gudomliga Lygia, att han väntar henne
i sitt hus, som han smyckat med grönt.
Flickans läppar blevo vita.
— Taf? kommer, sade hon.
Och hon slog armarna om Actes hals till avsked.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
