Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinicius’ hus var verkligen smyckat med myrten och murgröna både på
väggar och över dörrar. Längs pelarna slingrade sig guirlander av vinrankor.
1 atrium var det ljust som mitt på dagen. Lampor i form av träd, djur,
fåglar eller statyer och gjorda av alabaster, eller förgylld korintisk koppar,
visserligen icke av sådan säregen skönhet som den berömda lampan från
Apollotemplet, vilken Nero hade i sin ägo, men dock underbart vackra och
tillverk-kade av berömda mästare. Några av lamporna voro omgivna av alexandrinskt
glas eller av genomskinligt tyg från Indus’ stränder, i röda, blå, gula eller
violetta färger, så att hela atrium strålade i olikfärgat ljus. Luften var mättad
med nardusdoft, vid vilken Vinicius vant sig i österlandet, och som han lärt
sig tycka om. Även hela det övriga huset strålade i ljus. I triclinium stod
ett bord dukat för fyra personer, ty utom Vinicius och Lygia skulle även
Petronius och hans Crysothemis deltaga i festmåltiden.
Vinicius följde i allt Petronius’ råd. Det var han, som hade rått honom
att icke själv hämta Lygia utan i stället skicka Atacinus och i stället invänta
henne i sitt hus och där mottaga henne mycket vördnadsfullt.
— I går var du drucken, sade Petronius till honom. Jag betraktade dig. Du
behandlade henne som en stenhuggare från Albanerbergen. Var icke
påträngande och kom ihåg, att gott vin bör drickas långsamt. Vet också, att det är
ljuvt att åtrå, men ännu ljuvare att vara åtrådd.
Crysothemis hade en något avvikande mening, men Petronius, som kallade
henne sin vestal och sin lilla duva, förklarade för henne, att det var en stor
skillnad mellan en erfaren körsven och en yngling, som för första gången
stiger upp i ett fyrspann. Därpå vände han sig till Vinicius och sade:
— Sök vinna hennes förtroende, gör henne glad och var ädelmodig mot
henne. Jag vill inte vara med på någon sorgehögtid. Om det är nödvändigt,
så svär vid Hades, att du skall föra henne tillbaka till Pomponia, och sedan
blir det din sak att laga, att hon i morgon hellre vill stanna kvar än
återvända hem.
Och han tillade, pekande på Chrysothemis:
— Sedan fem år tillbaka behandlar jag denna skygga turturduva på detta
sätt, och jag kan inte beklaga mig över någon stränghet.
Hon gav honom ett lätt slag på skuldran med sin solfjäder och sade:
— Gjorde jag kanske ej motstånd mot dig, din satyr?
— Kanske av hänsyn till mina föregångare!
— Låg du ej vid mina fötter?
— Jo, för att sätta gyllene ringar på dina tår.
Crysothemis såg ofrivilligt ned på sina fötter, vars tår verkligen glänste av
juveler, och de brusto båda ut i skratt. Men Vinicius hörde knappast på
dem. Hans hjärta klappade våldsamt under den blommiga, syriska prästdräkt,
i vilken han skulle mottaga Lygia.
— Nu måste de ha lämnat palatset, sade han liksom för sig själv.
— Ja, det ha de säkerligen gjort, svarade Petronius. Skall jag kanske under
tiden berätta dig Apollonius’ från Tyana uppenbarelser eller den där historien
om Rufinus, som jag visst aldrig fick tala om till slut den där gången?
Men Vinicius bekymrade sig varken om Apollonius av Tyana eller Rufinus.
Hans tankar voro hos Lygia, och fastän han insåg, att det var mera passande
att mottaga henne i sitt hus än att avhämta henne i palatset som en
polisbetjänt, beklagade han ändå, att han icke gått med själv, redan därför, att
han då hade fått se henne förr och kunnat sitta bredvid henne i den mörka
bärstolen.
Under tiden buro slavarna in en trefot, prydd med vä<iurshuvudcn samt
fyrfat med brinnande kol, på vilka de strödde myrrha och nardus.
-— Nu äro de snart vid Carinæ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
